AV LETENM 8 MIRI TR MUSIML UUVvD ålluld IUI diUtdkib LILIILP SUROTIAC, nu. genast erhålla kondition. Svar härå, jemte uppgift å namn och adress, torde meddelas uti försegl biljett till Lärftstkramhandel, som inlemnas på Aftonbladskontoret. En yngling, som förut haft kondiltomr, vid Jernbruk, önskar med det förstå, helst en dylik, ellerock vid någon större Landtegendom, ler hos någon af Herrar Bryggare. Adress hvarest han får sig anmäla, torde inlemnas der detta blad utgifves, i biljett till C. L. N. En guvernant, som omfaltar sitt yrke med lika varmt som redbart nit, önskar plats i ett städadt ordentligt hus. Fullt alfvarlig, men foglig i sitt föredragnivgssätt, meddelar hon undervisning efter fast bestående grunder, i Fransyskan, gramatikaliskt talad och skrifven, musik, skrifva, räkna, geografi, broderier m. m. Svar afvagtas i biljett till Solide, som lemnas i huset N.o 63 i hörnet af Mäster Samuels gränd, och Strandgatan, på nedra botten, der Redlig efterfrägas. Å i En mycket hygglig jungfru önskar städ. ning, i brist deraf, der det är resande. Hon är van vid tvätt och ordentlighet. Svar begäres uti biljett till C. F. som inlemnas på Kommissionskontoret vid Lilla Nyzatan N:o 27. Ett alfvarsamt fruntimmer åstundar en handelsbod nu genast, i brist deraf, att iett mindre hushåll förrätta inomhus förefallande göromål. Svar afvaktas i förseglad biljett till L. O. S. som inlemnas uti tobaksboden N:o 14 på Köpmangatan. Et medelålders fruntimmer, kunnigt i alla inom ett hushåll förefallande göromål; och har capacit att emottaga hvilken befattning som helst, önskar att. öfver sommaren få komma till något berrstap på landet; pretentionerna skola icke blifva stora. Svar, med utsatt ställe, afvaktas i förseglad biljett till M. D. E., som inlemnas på Aftonbladskonto et Man bar någon gång selt annonseradt, det persiner med förmögenhet, att kumna vara välgörande, ådagalagt sin välvilja mot menskligheten derutinran, att förklara sin önskan vara få emottaga elt barn, samt besörja och bekosta dess uppfostran. I händelse någon menniskovän, som antingen är barnJös, eller till sällskap ech täflan med eget barn, fisner en sådan benägenhet, är bland 9 barn, som nyigen blifvit moderlösa, från en månad till ii å 12 åratt välja Härvid tillkännagifves, att de ej äro af fås äldrar från den sämre klassen, att i den mohn de kunnat emottaga undervisning, intet bliivit försummadt, och att ingen af dem visat tecken till minsta naturanlag för annat än utmärkt beskedlighet, förstånd och verksamhet, hyartill de haft talande exempel af sina föräldrar. Modren, i I:fstiden, var ett mönster bland qvinnor, af ordentiighet och förståndig handling, hvars ömma och aifvarsamma ledning barnen fått erfara. Den som genom egen flit och omtanka försörjt sig och omgifaa, aldrig begärt andras understöd, men väl -fter förmåga bitridt andra, uthärdar länge brist och lidande, innan han öfvergår, att låta förmärka sig tillhöra de beh5fvandes antal; men då så skenbar förlust inträffar, att en hustru, som så kraftfullt deltagit i O:xsorgen för husets bestånd — barnens uppfostran och bildning, efter dess senaste barn börd med tvillingar genom döden bertgåt!, så ärstillatigandet hos den efterlefvande mannen, en väcke!se för menniskovännen, att med kännedom af dessa ömmande omständigheter, lemna denna sanna teckning, till deras underrättelse, som önska få upplaga ett välartadt barr, cler söka tillfälle att mot dem utöfva välgörenhet, hv:lka blygas för att anlita andra om hjelp, Den som härvid behagar fästa någon uppmärksamhet, kan få närmare upplysning på Riddarholmen der Kongl. Boktyckeriet är. Kristeliga Mevniskovänner! det blef förbehållet åt nöden, både såsom ett behof och en rättighet — att klaga: åt välmågan blef det företräde unnadt att denna klagan mildra och afhjelpa. När frambar den förra till eder denna kligan utan hopp? — Hvar talade. hon till eder detta vårt slägtes allmänna hvardagsspråk, utan att väcka den käusla, som i sin verksamma utöfning är det sanna profvet af mensklig förädling — ömhetens, medlidandets, heliga, upphöjda känsla? Från en undangömd vrå af vår gemensamma, fattiga, men ännu kärleksrika fosterjord, frambär hon till eder denna bedröfliga tidning: Den 14 dennes utbröt, utan att, så långt den noggrannaste forskning kunnat upptäcka, någon uppsåtlig oförsigtighet derti!l varit vållande, elden iuom Öttums by af nedannämde församling. En häftig storm ökade lågornas raseri, som på några timmar förrödde boningshus och ladugårdar, till ett antal af 21, köroch åkerredskap, ett par hästar, husgeråd, kläder, mat och utsädesförråd : med ett ord, — allt till lifvets uppehälle för dagen och — utom eder mellankowst — raåhända länge allt till lifvets framtida bergning för 49 Personer. En fattig enka, som undan förrödelsen ville radda sina riga. smulor, förlorade i lågorna det sista henue öfrigt var — sitt lif.? — Ett enda — och det är icke brännbart — har förstörelsen skonmat: de olyckligas hopp på Guds hjelp. Denna hjelp besedes gevom medel, och J, menskiighetens rätta ädlingar, de betrycktas välgörare, J ären just dessa medl i hans hand, som allt godt utdelar. Jag känner noga, att edert medridande dagligen påkallas, och varen öfvertygade, att, om någon annan utväg till eländets lindring förefunnes, min röst icke skulle blanda sig med den mängd, som tröttande anropar edert biträde. Men hela denna ort har af flera missväxter hemsökt varit och invåvarnes trångmål är allmänt. Viljan är god, men förmågan venmagtens. — De husville, nakne, huungrige ropa: hjelp oss vi försåg