Aftonbladet – 6 maj 1835, sida 3

något om pjesen? Ack det var sannt, det hade vi sånar förgä.it. Ah ja, hon går väl an, i trots af sina låoga och mångs ve udevilier; litet smårohg, litet sentimental, litet Fransysk miltärisk, och speltes bättre är den föregående. Med vöje såg man soldaterna här fram rada i blå kiädesbyxor, hvilket verkligen var en bvila för ögat, som befriades fråa de hvita psantalongerva, som i sednare tider tyckas höra till: Theaterns stående artiklar. Kören var både talrixare och bättre än man här kunna! vänia. Nu är dag:ns arbete öfverståndet, och ridån går ned för sista gånger, så tänka de spelande. Men ocj, de åstådande täska annor!unda. Ettxop höjes från östan och västan, och från alla fyra väder, och detta rop begär fir och Fiu Tors!ow,ssawt F:u Erikson. De inkomma slutligen, den efter den andra, göra en korr. komplimang, och försvinna utan något tal, hvilket måhbärda bedrog en och avnsan väntan, men hvarföre åter andra åskådare troligen hilla dem rakning, tv i allmänhet talas här vissticke förlitet, hvarken på teatern eller aunorstädes. Man slipper ut, Bå porten för märga boök, och Djurgårdsieawren är Öppen för I år. Som likväl hvarje dag har med sig sin omsorg och sin plåga, så ålerkomma bide Söndagen cch Måndagen, ick: sllevast de tre ua märkta konstnärerna, utan äfven med dem både Amerikanaren och Rataplan. Söndagen förnyades framropnirgen, men af de fram:onade visade sg endast Hr Torslow, och som man mrd tiden tröttnar vid allt, så var publiken äfven om Måndagen trött vid detta inpromtu spektaiel, och gick beskedligt su vig scdan efterpjesen var slut, hvartill vi önska de spelance lycka. SORTERS ENS ERS re CSR ET OS TI EN