tion framställt. Derigenom hade man ju icke bundit bänderne på sig, utan blott begärt, att sidane stadgar måtte promulgeras, som rörde Bankens förbålianden till enskilte. Med antxgande af denna förändring. biföll talaren memo:ialet, — Hrr Frodell, Falhem och Ekstrand yrkade rent afslag. — Hr HESSLE ville fästa uppmärksamheten på det särskilta förhållandet, att 1830 års Bantlag stifiades vid förra riksdagen, men kunde ej träda i verks:ällighet förr än vid realisationens början i sistl. Oktober månad. 72 6. Regeringsformen ger: Sinderna rätt att stifta ordnipgar, stadgar vch reglementen för Barken, men dessa vinva ingen efterföljd förr än de af den andra Statsmakten publie2ras, — 1830 års Banklag kallas väl civillsg, men den är i sjelfva verket en grundlag, efter den bestämmer förhåilandan för Ständerre, hvilket endast kan ske genom grundlag. Denna Jag är rumera till efterlefnad antagen, sedan Ständerna bifallit Bankocch LagUtskottens vid denna Riksdag afgifna betänkande N:o 3. —-Talaren ville anse gifvet att de delar af reglementet, som böra publiceras, äfvem böra inlemnas för att vinna en sådan publikation. Gerna kunde man in!lemna kela reglementet, men dock med tillkännagifvaarde af hvilka delar, som borde kungöras. Talaren biträdde fördeaskwl Hr Helledaij:z mening (dock med förändring af ordet promulgera till kungöra) och yrkade derföre återremiss, med anhållan att BankoUtskottet ville utsätta hvilka delar af reglementet, som borde pubs I:ceras. För sin del trodde väl talaren att icke några stadganden för närvarande behöfde att kungöras, men han vore dock öf-ertygad att denna åtgärd vore nödvändig, sedan 1830 års Banklag tiilkommit och existerar. — Hrr LUNDIN cch HALLGREN yrkade afslag. — Hr PETRE: ett nytt bevis för rigtigheten af talarens för en stund sedan fallde omdöme rörande ordförandeåtgärderne i BankoUiskottet, vore Grefve Frölichs ifrågavarande motion, som vore ett verkligt hugskott af det honcem beberrskande jöÖrelse-elementet. Talaren vore ledsen att finna sig föranlåten att förklara det den— na motion vore under kritiken. En värd talare bade yttrat a:t man, med föranledande af motiopen, borde tänka på någon jemkning med den andra Statsmakten. Att i fråga om lag-tillämpning ingå på jemkningssystem, vågade talaren icke tillstyrka, Beträdde man en sådan bana, kunde man icke veta hvar man slutligeå stannade. — Hr Hessle hade gifvit en deduktion åt saken, som förekommit talaren nog invecklad och mörk. Talaren önskade att densamma icke måtte äga något samband med det förtroende att deltaga i n för några dagar sedan hållen konklav, som fallit på en och annan ledamots lott. Hvxarföre skulle man göra så mycket bråk för skrifsättet till den andra statsmakten, i frå2a om kungörandet af de i afseende på barken nu beslutade stadgar och reglementen? I sanning vore hela tvisten derom, Indrigast sagt, ett joller. Fingo Bankofullmäktige, nu såsom förut, draga försorg om öfverlemvande till Kongl. Maj:t af det, som bör promulgeras, så skulle denna sak aflöpa helt stilla och lugnt, och ingen behöfde vidare göra sig något hufvudbry för densamma. Skulle i detta hänseende någon föreskrift lemnas, så borde den inskränka sig dertill, att fullmägtige erbålla uppdrag att efter inbemtad kännedom om de Banken rörande stadgar och reglementen, hvilkas meddelande åt allmänheten kan vara af nöden, desamma, till he hörigt kungörande, i underd. skrifvelse till Kongl; Maj:t öfverlemna. För öfrigt instsmde talaren i Hr Stuarts reservation, och yrkade således å ifrå gavarande memorial afslag. — Hr BÅÄTH önskade återremiss på de stäl Hr Helledaij i sin rese:vas tion framställt, och Hr Hessle munteligen anfört. — Hr HELLEDAIJ ville finna att då man jemför 72 S. Regeringsformen med stadgandet uti 7 S. af 1830 års banklag, så vore det tydligt att denna sednare 6. tillkommit i anticipation på bifall till en fö-ändrad redaktion af 72 ; ty man kunde ej föreställa sig att den blott skulle stå där som en påminnelse om 16 f. Regerings-formen. För sin del trodde talaren, att då det vote representantens skyldighet att iakttaga belgden af grundlagen, så vore det äfven honom värdigt att bibehålla helgden af en antagen Civillag. — Hr HELSINGIUS afgaf ett långt anförande, deruti han utvecklade sina åsigter ui denna fråga. Taleren bade ej af Hr Hessle funnit sig öfvert;gad och yrkade afslag, hvaraf han ansåg följa, att då Bankoutskottet hsnm sluta sitt förslag till reglemente, det i slutet inför