RIKSDAGSUNDERKÄTTELSER. Borgare-Ståndets plenum d. 27 April. Ti!l afgörande förekom Banko-Utskottets memorial N:o 131, med hemställan att i blifvande Banko-rvegiementet måtte intagas ett stadgande, hvarigenom fullmägtige besättigas att anhålla om Kongl. Maj:ts Nåd. biträde för upptagande af utrikes kreditiv, till förstärkande af Bankens silfverfond. Hr PETRE anförde? åtskillige Riksdagsprotokolier visade att Bankto-Utskottets ordförande vore en varm vän af alit mouvement. — Skillnaden mellan förr och nu vore endast den, att bemälte ordförande för silt mourement vid denna riksdag begagnade medel alldeles motsatta dem, som ban vid föregående riksdsgar för samma ändamål avvändt. Det försiag som han nu, enligt uppgift af åtskillige Banko Utskotiets ledamöter, genom Hr Åstraod framlagt och för hvilket: slumpen tillskyrdat honom majoritet inom Utskottet, kunde talaren icie godtäona. Det stred emot hvad Ständerne förut vid denna rikssag beslutat, åsyftade något som vore alldeles öfverflödigt och kunde näppeligen åstadkomma något godt, men väl motsatsen. Talaren yrkade fördenskull atslag. mat Uti ett sådant yrkande instämde Her IVedberg, Helsingius, Frodell, P. Winblad, Holm, Hallgren, Sahlin, Mechel och Wern. — Sr ARNBERG och HELLEDAIJ önskade deremot, på uppgifne skäl, att memorialet måtte bifallas. Af samma menicg var Hr SANTESSON, som fann båda statsmakterpes garanti för ett utländskt kreditiv oundgängelig, emedan han vore öfvertygad att något lån derförutan icke kunde erhållas. Härui förenade sig Hr LEFFLER. — Hr HALLING: Bankoutskottet sxde den 5 Juli 1834 att Koogl. Maj:ts garanti ej behöf-. des för ifrågavarande ändamål. Det vore föruvderligt att utskottet nu, med stöd af en enskilt motion; kommit tili ett motsatt resultat. Talaren kuode för sin del ej bifalla memorialet, då han återförde i minnet hvsd som åsyftades med den nya redaktion af 72 8 Regeringsformen, — Deruti föreslogs nembgea att Rikets Ständers Bauk hädanefter skulle förblifva under Konungens garanti. Biföll man nu detta memoria!, så skulle man antaga hvad man förut förkastat. Det vore en orimlighet att då man jcke ville att Kongl. Msj:t skule garantera Banten, bexsära att ban plockvis skulle garantera ett eller annat beslut rörande densamma. Yrkade afslag. — fir PETRE ansåg sig böra fästa någre talares uppmirksamhet derpå, att enligt 2 mom. 70 Sf. R. O., kunna bankens fullmägtige och revisorer icke i och för deras befattning emottaga befallningar af någoa annan än Rikets-Ständer allena, och enligt !de instruktioner desse hafva stadgat. I sammanbang bärmed vitle hån erinra samme talare, att Grundlag icke kan ändrås medelst omedelbart antagande af de förslag; hvilka i sådant ändamål väckas och bebandlas i Banko-Utskottet. -.Memorialet afslogs utan votering, mot hvilket beslut Urr HELLEDAY, SANTESSON och ARNBERG reserverade sig. Vidare! föredrogs Banko Utskotteis memorial N:o 132 :med hemställan att Rikets-S:änder, före deras åtskiljar de, måtte till Kongl. Majt i underd. öfverlemna stadgar och reglemente för Bankens rörelse och. förvaltniög, — Hr EKERMAN fann utskottets memorial stå i strid med 72 f. R. F. och kunde derföre ej annat, än yrka afslag å detsamma på de ytterligare skäl, som Hr Stuart i sin deremot afgifne reservation anfört. — Hiv IVedberg, Sahlin, Zander, och Walleij yrkade alla afslag. — Hr WIJK var öfvertygad att någon jemnkning uti ifrågavarande fall var af nöden. Talaren trodde att den allmänna höfl:gbeten fordrade, att den ena statsmakten underrättade den andra om sina beslut i ett så vigtigt ämne; det vore mindre passande att sådant skedde genom fullmäktige, Rikets Ständers underordnade. Tsala— 2-—-X X K K-KKx8 LK K KK KK 2 X 2??-24-X —-—-—-—-.e-—.w—-.-..ssaaznnunun—nnscmnmumuwu.