Aftonbladet – 5 maj 1835, sida 2

————L — 2 ——— ns kare göra att han må blifva aflönad? — När var väl en lyckad kur mera värd än i dessa tider; och när inbärgade kyrkogårdarne flere gyllene ax tför himmelen, med ett ord, när betydde Läkaren mera än nu? Men drickspenningar uteblefvo, och sjelfva Sterbhusrakniogen, som annars alldrig mankerar, tog den lyckligen afledne med sig i grafsen, liksom hade han ingen förbindelse till Läkaren för sin oförmodade förklaring. Och arfvingarne! De hafva ärft allt, så att ej ens hoppet återstår för oss, som synes af det en profet tilltalade oss i Aftonbladet d. 15 hujas eller kanske Stockholms hämnande Genius: Ja visserligen är döden bård, Men är ett intet mot Läkarvård. Käre Bröder! Älsker fördenskull hvaiannan inbördes, och lyssnen till mina ord. Jag ernar stifta en komplott! räcken mig dertill en hjelpsam hand! Låtom oss afsvärja den föraktade iära vi bekänna? låtom Cholra, Digerdöd och Puken ensamma förhärja jorden, och när man funnit att de äro sämre Läkare än vi, då skall vårt 1000 åriga rike taga sin början, och den nyfödda konsten 1000 faldigt belönas. Käre Bröder! Varen listige som ormar, och enfalldige som dufvor, men cj — som får. Kunnen I I väl ännu tro hvad man i 7 månader omtalat, och som på en dag kunnat vara uttaladt, att vi skola få något arfvode för vårt bestyr med Koleran? Varom undergifne, i allt långmodige, och låtom oss nöja med den ljufvare tillfredsställelsen öfver en god gerning, såsom vi förut utan hopp om ersättning oförskräckt gingo farorna och döden till mötes af ren menniskokarlek. Tro ej att man går för långt i anspråk på vår sjelfuppoffring! Oss skall vedergällas lika med lika. Broder! behöfver du hädanefter skor — så anropa blott distriktskomakarens menniskokärlek: behöfver du kontanter får du dem af närmaste distriktjudes menniskokärlek. Och Präst, Jurist och sjelfva Hin skola nu lemna dig bistånd, som du ej får betala, ty det gifves af mennskokärlek. Tco framför allt icke att arbetaren är sin lön värd, ty om än i rätts. läran en pligt alltid motsvaras af en, rättighet, så oss alt besvår till nästa gång? följer ingalunda deraf att arbete bör motsvaras af lön. Men hvarföre arbeta vi, hvarföre låta vi befalla oss arbeta! Äro vi slafvar eller fria? Rå vi om oss sjelfva, så gå vi icte ett steg hvarken för fagra löften, menniskoälskande fraser, eller på befallning, förr än hvad vi gjort blifvit anständigt vedergällt, om än koleran boitryckte ifrån oss de gynnare som så menniskoälsksnde använda vår menniskokärlek för sin och likars välfärd. Om vi uppoffra lugn, beq vämlighet, enskiidt vinning, och blottställa os för sjukdom och död, ha vi ej bringat menskligheten offer nog? och är icke frukten af våra mödor värd åtminstone dagligt bröd? — Man har sagt, att man ernat 0:s 4 Rdr för dagen. Detta är något, men för litet, om man bör ersätta oss mer än åkarechaisen. Man gaf de Danska gossarne 10 Rdr; lika mycket erhöllo Läkarena i Götbeborg: vore det då obiliigt, om vi begärde hälften, eller undanbådo Lönlös DistriktsLäkare i Stockholms Stad under den härjande Cholerafarsoten. Fr fd rn a ofMd AA. fp oo 0 db Las.s JugaAa 2us sh amAn