Aftonbladet – 1 maj 1835, sida 1

UTRIKES. Wi meddelade i går förteckningen på ledamöterne af den nya Engelska ministeren. Till högre platser i förvaltningen, med hvilka dock icke följde säte och stämma i kabinettet, hade nedanstående utnämningar skett: Markis Conyngham öfverpostdirektör; Lord Morpeth Statssekreterare för Ir!and; Lord Plunkett kanvsler för Irland; Sir Henry Parnell skattmästare för marinen; J. E. S:ianley och Francis Baring sekreterare vid skattkammaren; C. JVood sekreterare vid amiralitetet; Fox Maule unaderstatssekreterare vid inrikes departementet; Labouchere myntmästare och vicepresident i hbandelsdepartewentet; Lord Seymour, R Steuart och IV. H. Ord Skattkammarlorder; Sir JV. Parker, Kapten Elliot och Lord Dalmeny Lorder at amiralietrt; Öfverste Leith Hay Generalfälttygmästare; Perrin Generalprokurator och OLonghlen Generaladvokat för Irland; Lord Murray advokat för Skottland; Sir J. Campbell genera!prokurator och Rolfe geveralfiskal. När Lord Melbourne d. 18 i Öfverhuset tillkännagaf dessa utnämningar, frågade Lord Alvanley om det var sanot, att det nya kabinettet erhållit försäkran om OConnells och hans anhängares understöd, och hvilka koncessioner ministrarne gjort för att vinna det? Lord Melbourne förklarade, att han alldeles icke delade OConnells åsigter, att han icke kände huruvida den senare gillade hans förfarande eller ej, att Lorden på intet sätt sökt förvissa sig om bans bistånd, och hvarken med ord eller bandlingar gifvit anledning tro någon unrderhandlinvg mellan honom och OConnell bafva ägt rum. För öfrigt yttrade han sig ämna stå fast vid de grundsatser, hvilka han följt under sin förra administration. På en ytterligare fråga af Hertigen af Buckingham huru Lorden ämnade förfara i afseende på Irländska kyrkoinkomsterne, förklarade han, att han ansig för sin pligt att i denna angelägenhet följa samma princip, som Underhuset uttalat genom dess senaste beslut i anledning af Lord Russells motion. Denne senare har till valmännen i det distrikt han representerar, aflåtit en adress i anledning af det nya val, som nu förestår, sedan han blifvit utnämd till minister. Denna adress, hvilken kan anses såsom den nya styrelsens program, yttrar sig på ett ganska tilifredsställände sätt öfver beskaffenheten af de reformer, minvistören ämnar förelägga parlamentet. Lord Russell lofvar att nationen skall få skörda de tillbörliga frukterne af reformbillen, och att den nya ministeren icke ämnar betrakta densamma blott cch bart såsom en leksak, gifven folket i händerne för att roa sig med. Hvad som nu blir det intressantaste att förnimma från England, under fortsättningen af parlamentssrssionen, är, hvilka medel den nya ministeren äger i sin band, för att öfvervinna det motstånd, som i Öfverhuset väntar hvart och ett af dess genomgripande reformförslag. Striden mellan folket och aristokratien nalkas nu, i en vida alfvarsammare skepnad än under grefve Greys mivistere; den Melbourneska kan omöjligen, utan att sjelf bereda sitt fall, göra samma koncessioner åt de privilegierade, som dem, genom hvilka grefve Grey sökte försona Lorder och prelater, ech upprätthålla sin förvaltning.