NM Riksgälds-kontoret. Prosten ÖSTBERG: I bändelse någon diskussion skulle uppkomma, anhåller jag, som öfvervarit detta måls behandliog i afdelningen få yitra några ord, som möjligtvis kunde göra den öfverflödig. Jag har läst i en af mig i många afseenden värderad tidning en artikel, som vidrör detta ämne på ett förvillande ech uppskrämmande sätt, då deri påstås att intet tilletyrkande under he:a: Riksdagen utgått från någet Utskott, vådligare för Riket; än den i detta mem. föreslagna förändring i 1830 års reglemente för fullmägtige i Riksgäldskontoret. Jeg deremot anter den för en bland de oskyldigaste och derjemte minst vådliga saker jag under Riksdagen öfververvarit. Det framlagda förslaget innehåller 2:ne momenter; deis ett förtydligande af Q:n, dels ett till1sgg till densamma, Hvad förtydligandet deraf angår, finne vi behöfligheten deraf i den betänklighet Kommissarierne hyste att utbetala ull Stats kontoret den Statsbrist-summa, som yppat sig för år 1832, helst uti dena nu gällande f:n statsbrist ej synes kunna uppstå genom annat, än då inkomsterna understiga hvad påräknzdt varit, och de verkligen vid Rikshufvudboksafslutet för nämde år öfverstigit förslagsberäkningarna i det hela med 200,000 Rdr. Men då statsbrist, hvilket i f:n ej synes uttryckt, äfven kan uppkomma genom större oundgängliga utgifter, än förslzgsvis äro beräknade, hvilket vid den senast yppade var fallet, och då man temmeligen säkert kan sluta att beklagligen äfven hädanefter saroma förhållande kommer att äga rum, så lävge för behofven på 8:de hufvudiiteln ej kan sättas någon bestämd gräns, så anser jag den här föreslagna förändringen vara välbetänkt, nödvändig och oskadlig. Om denna förändring af Rikets Ständer ej anloges, anser jag nästan för afgjordt att rätt obehagliga strider och menliga följder deraf kunna uppkomma. För I å 200,000 Rdr:s statsbrist, uppkommen på samma sätt som den för 1832, skulle möjligen uppstå stagnation istatsmaschien och ensamt vålla ett urtima Riksmöte, hvilket efter närvarande former erfaresaheien nödgar mig anse för ett bland det största onda, som kan hända lard och rike. Bristerna råtte fyllas, och ar det då icke bättre att närvarande Ständer autorisera sina fullmägtige i Rikgälds-Kontoret afbjelpa dem på det hittils vanliga och häst möjliga sätt, än att öfverjemra detta åt kommande Ständer vid ett urtima Riksmöte, hvilka ändå ej kunna på annat sätt dermed förfara? Hvad åter tillägget angår, eller att Riksgälds-Kontoret skulle om behofset fordrar, lemnas 3 månaders anstånd med uibetalningen, så lirer väl ingen vara som j anser det af nödvändigheten åkalladt för att ej genom en för hastig och oförmodad påkänning sätta Kontoret i altför stor förlägenhet och skada dess kredit. Jag yrkar bifall på Memorialet och är ganska lugn för följderna om det antages. . D:r MOREN: Hvad min värderade vän nu anfört, ehuru upplysande och i hufvud:aken öfvertygande det ock är, har likväl ej till fullo tryggat mig. Jag finner, såsom han, att ett förtydligande är behöfligt, och instämmer med honom i nästan allt som iörer sjelfva saken, Men utiorden ligger ej den kontinuitet och konservativa karakter, som, enligt allmänt medgifvande, är väsentligt i alla sambällsförhållanden. Ett för stort språng är gjordt. Man har ej förtydligat och omformat, utan gifvit något alldeles rytt. Jag önskade derföre, att vid slutet af första raden, eller efter orden: erest för något år, efter upprättade bokslut, statsverkets utgifter, tillades: inom och enligt utgiftstitlarna. Då vore allt, som erfordras, rättadt. Jag begär återremiss. Domprosten HEURLIN: Hr Doktor Mordns til1ö2g: inom och enligt anslagstitlarna, måste jag på det högsta afstyrka. Några statsverkets utgifter, som icke skulle vara föremål för, eller ligga utom statsregleringen äro ej tänkbara. Till en eller annan utgiftstitel måste de ovillkorligen kunna känföras. Uttrycket inom är derföre utan betydelse. Vill mao med ordet entigt uttrycka att totala utgiftssumman icke må öfverstiga den i Riksstaten upptagna, så utom det att ett dylikt stadgande afskure möjligheten af tillfalliga, oundgängliga, i utgifiens natur grundade dispositioner på öfverskotten, så skulle tillika brister uti förslagsanslag lemnas obetäckta, hvarigexom statemaschinen kunde komma att stanna ech urtima Riksdag behöfde sammankallas. Statsbrist i den mening hvarom här är fråga, kan uppkomma dels genom minskning u4; horälasde INkOoOmMster dela sanna Lees oo en