Aftonbladet – 28 april 1835, sida 2

j na åtgärd, enär han med flera ämnade begära det mål Br Landtmarskalken omnämt på bordet; men Landtmarskalken lyckades att genom en förklaring att protokollsjustering ej kunde bordläggas, äfven ställa det mål, som kunnat det, i samma kategori, och diskussionen tog sedan en så lugn gång, att Hr Dalman trodde sig kunna afstå från all begäran af bordläggning, och först allt för sent, genom den oväntade vändning Hr Grefve Frölich visste gifva saken, fick anledning finva vigten af sin eftergift. Hr Gr ARV. POSSE, bestamde nu sin genast vid tillfallet dea 3 Febr. gjorda anmärkning inom de af Frib. Klingsporr yttrade orden: att Regeringen med alla möjliga ansträngningar et per fas et per nefas sökt genomdrifva Statslånefrågan. Han ansåg dem sirande och förolämpande. Han uppmanade Fiib. Klingsporr att på ett twillfredsställande sätt förklara eller förändra sina ifrågavarande uttryck, och ordade om förvillelsen att anse en riddersmans rykte lida deraf, att han medgaf ett förhastande. Hr DALMAN erinrade, att Frib. Klingsporr redan den 3 F-ebr. e mm. leranat en tillfyliestgörande förkaring, som också blef på hans begäran uppläst. Frib. Kliogsporr hade deri yttrat: att han icke med sitt uttryck åsyftat, att personligen såra någon ledamot af Riddarhuset, och att ban endast med per nefas menat otillåtliga medel; hvartill han hänförde den öfverträdelse af 75 f Riksdagsordn. för hvilien Riksrätt öfver Koaungens StatsRåd varit förordnad. Sedan derefter de vid tilllället gjorda anföranden af ätskillige ledamöter blifvit justerade, yttrade Frib. KLINGSPORR sin förundran, att hans uttryck fästat så stor uppmärksamhet, då andras, såväl under denna, som förra 1tiksdagar, fått passera utan räfst. Han ville blott förnya den bestämda förklarisg, som han samma dag afgifvi: och som nu vore uppläst, samt hänskjöt omdömet öfver sitt yttrande till Ståndet, öfvertygad att detta icke skulle deröfver fatta någotbeslut, som ej vore öfverensstämmande med dess värdighet. Grefve POSSE uppmanade åter Friherren att förklara om han qvarstod sid sina yttranden. Harvid uppstod en meliavakt, förorsakad af ett börjadt försök af Hr CRUSENSTOLPE, som tycktes ogilla att man talte Riddarhus-Latin, och derföre gjorde en öfversättning af ordet nefas till skälmstycken, såmt i sammanhang dermed lagade sig tll någen slags revy af de båda sista ;iecennierna. Härifrån hindrades han dock af täta klubbslag och Frih. NOR DIN väckte genast, och förnyade på eftermiddagen sin begäran om Hr Crusenstolpes utvotering, hvilken fråga i nästa plenum skall förekomma. Härefter blef, på sätt redan är antydt, debatten åter lugn, och trågan syntes blott hvälva sig omkring Grefve Posses proposition, att Ridderskapet och Adela skulle ogitila Friherre Klingsporrs yttrande och Hr Dalmans m. fl., att de anmärite uttrycken, sedan Friherre Klingsporr till Ståndet öfverl:mnat en sådan rättighet, skulle utur piotokoilet utgå. Målet och icke blott justeringen, var således nu i full gång; och den stora majoriteten tyckes för ett ögonblick belåten, sedan den genom opinioasyttringar med fötterna, såsom en talare en gång kallade det, tillintetgjort den tredje fortsättning Ar Crusenstolpe här tycktes sinnad att begynna af sina skildringar, då, helt plötsligt, Hr Grefve David Frölich, gaf en bestämdare riktoing åt diskussionen medelst förklarande, att ingen annan grundlagsenlig behandling af målet kunde ifrågakomma, än den som föranleddes af 50 4 Riksdagsordn., och att propositionen således måste blifva. huruvida Stånde: pröfvade eller icke pröfvade att Friherre Klingsporr af Lavdtmarskalien skulle erhålla tjenlig föreställning och varning, Nu var, ehuru först efter en häftig strid och sedan Grefve Posse öfvergått från sin förra mening till Grefve Frölichs, målet utageradt. Hr ROOS, JONAS EMANUEL, hördes åter, och seat på eftermiddagen visade sig voteringens resultat, hvarvid med 142 röster mot 84 den svåra sidan af Grefve Fsölichs förslag hade segrat. Domen verkställdes i aftonens plenum, men utac all ceremoni. Med låg röst fuilgjorde Landtmarskalken pluralitetens beslut, som Friherre Klingsporr åhörde sittande,