Christusbarnet näpser stormen, Och det varder stilla, lugnt. Och du blickar upp i qvällen, Aningsfullt, till stjernig zon — Molnet delas! Hör! det klingar . . .. Med sin Lyra sitter Hon. Och din själ far upp, som Örnen — Skakar stoftets fjettrar af — Med sin sångarlön; En lilja Plockaa på den Huldas graf.