Aftonbladet – 25 april 1835, sida 1

ARA DR 0 oo 0 TV PP 0 ARMAR FARA UTLIAR Ståndets afgörande framställa huruvida detta memorial eller ämne tillkommit i grundlagsenlig form eller icke. Afgörandet deraf lärer bestämma om diskussionen skall fortgå eller uti dess gång afbrytas. Hr HELSINGIUS: Jag får förklara. att jag nu endast fäst mig vid formen, och att jag biträder Hr Holms yttrande och lika med honom begär proposition på återremiss, på det Utskottet må blifva i tillfälle att föreslå proposition till votering uti, förstärkt Stats-Utskott, hvarigenom det af Borgareståndet fattade beslut ej komme att förbigås, hvilket ej hetller finnes öfverensstämma med föreskriften uti 66 4 Regerings-Formen. Hade StatsUtskottet sammanfogat alla Betänkanderne rörande detta ämne uti ett, skulle Utskottet icke kunnat underlåta, att vidtaga denna omständighet, men just derigenom att Betänkanderne blifvit åtskiljda, har Utskottet kunnat komma fram och försöka, om det vore Rikets Ständers mening att meddela sådana garantier. Jag tror det således vara rättast, att Ståndet samfäldt förklarar Hr Holms i nämde afseende gjocde iramställning vara Ståndets enhälliga tanka. Jag uppmanar Ständet att afgifva ett sådant förklarande, ty derigenom vinna vi att Riksdagen icke uppehålles genom frågans besvarande i det skick den till Utskottet sålunda inkommer. Jag är för min del öfvertygad, att flere af de ledamöter inom de öfrige Stånden, som biträdt beslutet om garantien, icke skola fortfara med dett biträde, om frågan kommer att uti förstärkt Stats-Utskott afgöras. Der är det icke omöjligt att de 3:ne Ståndens Ledamöter redan besinnat, att de ålagt staten en borgen för några enskildta och ej för alla j.-rdbrukare; stt endast få personer batrva nytta af denna borgen och att den fattige, som deraf icke får tillgodonjuta rågon fördel, kan komma att vidkännas största tungan genom den bevillning, som af nämnde borgen kan blifva en följd. Med Hr Helsingius föenade sig Hrr Strelenehrt, Walleij och Sjöhlom. Hr RUBIN kunde ej medgifva framställande af den proposition Hr Holm äskat, eller finna det vara lämpligt att inhämta Ståndets gemensamma tanka. En allmän opinionsyttring fick endast afgifvas vid frågor som afse tolkning, föränd:ing eller förklaring af gruudlagen. Hr Hallings proposition att lägga betänkandet till bandlingarne medgaf talaren vara det vigaste sättet att bebandla frågan, men kunde ej eller finna det grundlagsenligt, utan begärde i stället proposition på bifall eiler återremiss af betänkandet. Hr HOLM ville, i anledning af Hr Rubios yttrande, meddela det svar, att ban alldeles icke begärt någon partiel propo:ition, utan yrkat återremiss af hela betänkandet, emedan han ansett att denna fråga bort såsom ett beskattninssärende bebandlas, och sålunda bäaskjutas till Förstärkt Stats-Utskott, väl vetande att det beslut om hen åsyftat, ej kunde af Borgare-Ståndet nu fattas, utan måste af StatsUtskottet förberedss. Hr PETRE: En värd talare hade förklarat sig vara endast sig sjelf redo skyldig för sitt förfarande, såsom StatsUtskottets ledamot — — en i sanning besynnetlig sats, som, måhända, endast af förhbastande honom undfallut Det synes mig att representantens handlings ätt bör ligga öppet för en dag, och icke, till oefterrättlighetens befrämjande, insvepas 1 dunkel. Jag vill påminna nig att vid det märkliga tillfillet då, under debatten öfver min motion, Stats-Utskortets ordförande förespeglade sx öjligheten afsitt aflägsnande från Utskottsplat:en, den värde talaren sökte att visa huruledes, i fråga om bibehållande eller frånträdande af Riksdagsmannabefattniog, övad som för en Riddarhusets medlem ames som rättighet, måste betraktzs som skyldigbet för den valde representanten. Månne icke den sälunda erkända skyldigheten tål utsträckning till otvunget ådagaläggande af al!a representantens bandlingar, i egenskap af off.ntbg man? Den ifrågavarande taleren har inför Ståndet fsamställt den ganska rigtiga armärkningen, att StatsUtskottet varit obefogadt att begära det Borgar-Ståndet skulle biträda försöket att tolka det obegripliga i de tre öfriga Riks-St!åndens; örande garanti-projktet, fattade beslut, och talaren har af sådan anledning inskränkt sig till det yrkazde, att Borgar-Ståndet måtte, utan all vidare åtgärd, lägga Utskottets betänkande N:o 424 till bavdlingarne. Må det tillåtas mig att fråga hvarföre ej talaren inför StatsUtskottet framkommit med enabanda anmärkning? Evarföre har ban icke ens låtit densamma erhålla ett rum uti sin vid Utskottets betänkande fogade reservation? ÅAnmärkaren måste förlåta att jag står fast i den mening, att resultatet hos Stats-Utskottet sannolikt blifvit hvad det bort blifva, derest Borgar-Ståndets personal derstädes kunnat, under öfverläggnivgarnes fortsältnirg, sammanbålla sina äsigter, på sätt som begynnelsen de:af gaf anledning att förmoda, och cm man icke i stället nödgas erfara en änpu oförklarad söndrivg, då det gällde att enbälligt handla med allvar och kraft. Verkligen öfverraskande var det att höra hbvruleds Hr Bååt lemnat sitt under.töd åt min f;amställning, i afseende på d:tn föredragningsordn:ng, som här bör följas. Man får snart se om detta opåräknade handtag har något godt med sig. Jag förblifver vid mitt förra yrkande att formfrågan måtte i törsta :umimet afgöras, utan att sammanväfvas med sjelfva betänkandet. Formen är här att anse som bufvudsak. Underkastas densamma en nödig, oväldig pröfning, så kan resultatet icke blifva annat, än att ingen åtgärd må vidtagas i anledning af ett betänkande, som åsyftar ett ingrepp i medborgerliga rättigbeter, tillkommet på ett så grundlagsvidrigt sätt, att det här icke ens kan benämras med sitt ;ätta namn. Sedan Hr HELSINGIUS ytterligare talat i samma syftning som förut, ansågs diskussionen slutad, och betänkandet blef, som förut är nämndt, återre mitteradt, efter det Hr Talman förklarat sig icke kunra frams:älla serskild proposition rörande formfrågan. Borgar-Ståndets Plenum den 21 April Upptogs, till en god del, med protokollsjustering och lä: