N:o 4350, gjorge Inbjudning Hl Standet, alt TOreRe sig uti Adelns och Preste-Ståndets beslut rörande den -upptåning, som för Riksgälds-kontorets behof skall verkställas. Det är med verklig ledsnad Red. går att berätta, att det Högvördiga Preste-Ståndet i går förmiddag med den betydliga majoriteten af 23 röster mot 9 biföll Stats-Utskottets betänkande, med förslag till ändring i 103 f:n af Riksgäldskontorets reglemente, angående skyldigheten att fylla uppkommande statsbrister; (om hvilket ämne vi förut yttrat oss i detta blad för sistl. Tisdag och Onsdag). Men icke nog härmed. Ett par af Ståndets mest ministeriella Ledamöter hade ganska illa tagit den uppmirksamhet som Det nyare Aftonbladet hade lemnat åt ämnet, och den våda som vi deri hade sett. Herr Dompresten Holmström yttrade, om vi rätt fattade hars uttryck, att knappt någon så svår beskyllning blif-it Stats-Utskottet gjord vid denna riksdag, som i denna fråga, genom den färg en tidning hade gifvit deråt, och Hr Biskopen m. m. af Vingård hoppades att det allvarsamma Ståndet icke skulle låta sig ledas af en förflugen tidningsartikel. Reflexionerna i bladet om vådan af förslaget och om syftemålet dermed, utgingo från en misstävksambet, som icke kunde vara ämnad till annat än att söndra och upplösa samhällsbandeo o.s. v. Endastett par Ledamöter, Hr Doktor Morgn och Hr Kontr. Prosten Hallström sökte att få in ett tillsgg, innefattande att Riksgälds-Kontorets skyldighet till statsbristens ersättande skulle inskränka sig inom summan af statsregleringen, hvarigenom all våda hade varit förebygd; men: förgäfves. Det förekommer oss visserligen icke oväntadt, att både Hr Biskop af Wingård och Hr Domprosten Doktor Holmström visat sig missnöjde med våra reflex:oner; ty dessa båda ledamöter hafva under hela riksdagen tillhört opinionrer, oftast snörrätt stridande mot dem som vi förfäktat. Men må detieke förtänkas oss, om vi yttra någon förundran deröfver, hvarest flere andre af Ståndets ledamöter, som annars utmärkt sig för vaksamhet i anslagsfrågorna, såsom Prostarne Åstrand, P. G. Svedelius, Ödman,) Stenhammar, Nordis, m. fl. nu voro hemma. Det vore likväl besynnerligt om någon skulle vilja bestrida, att den förespeglade vådan af förslagets antagande verkligen kan inträffa, och att det är folkombudens ovillkorliga skyldigbet att meddela sina föreskrifier, icke efter hvad som bestämdt förmodas, eller så, att man skall behöfva taga i beräkning vederbörandes grannlogenhet att ej vilja begagna sig af tillfället till missbruk, utan att i detta fall samma regel ofelbart måste gälla för representationen i afseende på verkställande makten, som i det enskilda lifvet, nemligen att man bör umgås äf ven med en vän så försigtigt, som kunde han en gång blifva en ovän. Hvad är väl sjelfva källan till all kontroll, snnat än ett slags misstroende? Nu fråga vi hvar och en på samvete: När uti StatsUtskottets förslag med tydliga ord står, att derest för något år efter upprättadt bokslut, statsverkets utgifter skulle öfverstiga inkomsterna, årets öfverskott häruti inbegripna, skall skillnaden eller bristen från Riksgäldskontoret utbetalas; och icke den ringaste klausul eller vilkor härvid äro bifogade; är icke då ersättnings-skyldigheten genom lån oinskränkt, hvilka summor Regeringen än kan fiona nödigt att anvisa utöfver inkomsterna? skulle ett sådant tillfälle inträffa, så ville vi i sanning icke råda Riksgäldskontorets fullmäktige attresonera öfver denna skyidighet. Ehvad både fr Biskop Wingård och Hr Doktor Holmström således må yttra om den besvärliga påminnelse vi gjordt i detta fall så lärer det, så länge de icke vede:lagt mnyssnämde slutsats med något annat, än alt man bör hysa förtroende till regeringens kända sparsamhetsanda, blifva dervid, att det höglofiga StatsUtskottet likasom det högvärdiga ståndet i detta mål får läm pa på sig Horatii uttryck: interdum — bonus dormitat Homerus. 4) Vi känna ej rätt, om Prosten Ödman ännu återkommit från den permission han haft öfver Påskhelgen. — En ledamot som ofta utmärkte sig under förra hälften af riksdagen, Prosten Lignell, har under den sednare hälften iakttagit en märkbar tystnad i de vigtigare frågorne. Fr na för tiden sällsvnt ach sarsliv verkar af