RIESDAGSUNDERAATTELSER. BorgareStåndets Diskussion öfver Stats-Utskottets memorial N:o424, om förtydligande af Rikets Ständers beslut, angående garanti för hypoteksföreningar, jemte förslag till hufvudgrunder för sådane föreningar. Af den vidlyftiga debatt, som öfver detta ämne ägde rum i Ståndets plenum den 2 dennes, tillåter ej utrymmet att meddela mera, än någre ledamöters yttranden uti sjelfva formfrågan, eller rörande den besynnerliga tillkomstin af Utskottets ifrågavarande mevtsorial. — Hrr FALEEM, HOLM och HESSLE gjorde dessutora en mängd anmärkningar emot de hufvudgiunder Utskottet angifvit för uppkommande Hypoteksförecingar. men desse måste vi, af ofvannämnde skäl, alldeles förb gå. Hr HOLM: Föga lära Riksdagsannalerne kunna framte någon förhandling, som till form och sak innebär så många besynnerligheter som den, hvarifrån förevarande betänkande leder sitt upphof. Våra grundlagar, hvilka i många fall äro otydliga och tvätydiga, äro likväl oförtydliga i det stadgande, att intet ärende af allmän beskaffenhet kan blifva föremål för öfverläggning och afgörande inom Riksstånden, med mindre fråga derom blifvit väckt, antingen genom proposition från Konungen eller genom motion af någon representant, och derjemte af vederbörligt Utskott behörigen beredd. Intet af allt detta inträffar på den sak, bvarom Statsutskottets nu upplästa utlåtande handlar, och utan förakt för det sunda vettet och utan förblandning och förvrängning af de eoklaste från hvarandra skiljda begrepp, kan man ej drifva den satts att det är samma sak, att sjelf upplåna penningar för att dermed hjelpa andra, eller att gå 1 borgen för de lån, som af andra upptagas. Följden kan tilläfventyrs blifva densamma, nemligen pekuniär förlust; men anledningen till förlusten och sättet hvarpå den tillvägabringas äro vidt åtskiljde. Sedan emellertid, efter det alla 4 riksstånden, med bifall till Stats-Utskottets betänkande i ämnet, förklarat sig icke kunna antaga Kongl. Maj:ts Nådiga proposition om utländsk skuldsättning för att derigenom understödja hypoteksföreningar, de öfrige trenne riksstånden, 1 strid med grundlagens föreskrifter, antagit en reservationsyvis framkastad ide, derom utskottet följaktligen icke eller sig yttrat, och som ur detta skäl, icke eller utgjort föremål för öfverläggning inom Borgare-Ståndet, attnemligen staten skall ikläda sig borgensansvar för de lån, som af bypoteksföreningar kunna uppnegocieras, så ber jag att till protokollet få förklara att jag tör min del icke kan godkänna detta de trenne öfrige riksståndens i oriktig och obehörig väg tillkomna beslut, såsom något Rikets Ständers beslut, och det på de grunder, att Borgareståndet icke yttrat sig elier i grundlagsenlig ordning kunnat yttra sig i frågan, samt att, om detta också, besynnerligt nog, kunde finnas vara öfverflödigt, jag anser frågan vara af den beskaffenhet, att tre stånds beslut icke äro Rikets Ständers. Det måste vara klart att statensinledande i borgen för hypoteksförenivgars skuldsättning kan föranleda till betalningsskyldighet, och jag anser det vara högst sannolikt att så skall ske, då jag besinnar ofulikomligheten i våra hypoteksoch exekutionslagar, samt den desaf härflytande svårighet för Hypoteksföreningar att försäkra sig emot förluster, och att, om oförmåga eller tredska hos gäldenären inträffå, med -skyndsamhet utfå fordrivgsbeloppens Då nu ;betalnings