Aftonbladet – 21 april 1835, sida 3

Ibland det littergra småkram bokhandeln u:bjuder i spekulation på de snart hemresande riksdagsmännen, bör man icke förgäta ett slags theaterpjes , kallsd Jurnalisterne eller resan till hufvudstaden; lustspel i fyra akter, tryckt hos P. A. Norstedt Söner Kongl. Boktryckare; 93 sidor in oktav, som annonserades i Lörsags. Det är, såsom redan titeln ger anledning att förmoda, Jurnahsterne af oppositionen, som utgöra hufvudföremålet för detta opus. Ett par sådane, i moraliskt och finansielt atseende lisa ruinerade personer, försöka nemligen att göra en lycka på en från landsorten Gåshärad till bufvudstaden med Fru cch dotter ankommande landtjunkare, Direktören Pfiffig. Denne har rest up till Stockholm i sodamå: at aflemna en petition om representations örändring, som väger mer än ett skeppund viktualievigt cch hvartill papperet är en fjerdiogsvög långt, gjordt vid Klippan med det nya mechineriet. Direktörens afsigzt hör med är dock hufvudsakligen, att erhålla en sys!a eiler karaktersful!maki b-arigenom han kan få begagna någon grann uniform. Medan nn den ene Jurnalisten, Konel. Sekter Pank försöker att genom falskt spel på en maskrad lura tillsig af mannen från landet en killepott på 190 dukater, hvarifrån denne dock räddas at en departementschef, som gör sig känd under det anspråkslösa namnet Hr Simpelman, och upptäcker bedrögeriet, har de andre, en afdankad löjnant, baron Gyllenhane, som ger ut tidovingen Aftonstjernan, ett allmänt läst blad, narrat gubben ait skrifva sig så om ansvar:g ,edaktör för hans tidnivg, och spekulerar under tiden på a:t enlevera en rik procentares, Kamrer Bytings dotter, hvari han slutligen lyckas på det sättet ait de resa ifrån measkraden, men icke hinna längre än till Snickar krogen, förr än han upptacker, det ban i stället för mamsellen fått med sig pigan, som i stället för den förra hade infonut sig på maskeraden uti den öfverenskomna drägten: en nunnekostym. En viss lättfsrdighet hos Direktör Bytings fiu och en öfverenskommelse på maskraden om endezsous vid Rosendal, utgör fulländningen i denna sublimä satir. Direktören kommer för öfrigt i åtskilligt trångmål, genom sin an:varighet; blir för tidningens skull o skyldigt utmsnad på duell: är på vägen att bli lagförd, och har på köpet förgäfves lit förferdiga den dyra un:formen hos skräddaren och Ryttmästaren Klipping m. m. till dess alltsammans stölles till rätta af Hr Simpeiman, som, då Hr Direktören på hans uppmaning ger på båten både petition och tidningsskrifvare, till belöving derför ger honora löfte derom, att han måhända snort kan förskaffa Direktören rättighet att bira uniformen, hvaremot Simpelman i utbyte erhåller Direktörens dotter Palmyra Oo, S. Vv. Såsom ett par kardinalprof på andan och diktionen i stycket; anföra vt följande Sekter Parks yttrande om huwu en tidning bör vara beskaffad: Skall jag upprepa för Er, att för det allmänva duger ingen anuan än den som sjelf är af allmännaste sorten; som känner hopens smak, och skrifver sådant som hopen förstår eller vet föruts hvarpå Pöäffig uwepar: Gud trösta mig arma djefvul, lör kamratskap jag råkat ut för; samt dessa ord af Pfifig till sin fru: Köra Malla, det är ej så farligt som du tror; jag har redan hört, hvad man här i Stockholm tänker om dessa blad och deras Författare; man är här ej så enfaldig som hos ocs på landet m. m, Slutet är nvaturlgtvis, att Pfiffig blir Jyckligen omvänd från hela sn opposition, i harmen dfrer det mot hocom försökta bedrägeriet och de förargelser han utstått; och denna förargelse går så Jångt, att då S.mp-lman bjuder bonom och familjen på en middag på Blå Posten i ett sällskap af vänner, utropar han: Der äro väl ivga tidninvgsskritvare med?? bvarvid Simpelmana dock infaller: Tvertom; jag hoppas der få göra er bekanot med flere sådape, ehuru af belt annat slag, än de, i hvilkas händer ni här haft den elyckan att falla, Jag smickrar mig att kurna öfvertyga Er hu: u aktningsvärdt detta yrke är, när det ej lädes af ett lågt begär att tHill hvad pris som helst, förtjena allmänhbetens pengar, eller af någon heml:g iista, utan af en ädel håg att upplysa nationen om sina sanna intressen, att värma dess nit för Konsung och fädernvesland? — — — Ni skall då finna, att om denna klass af jusnalister tilläfventyrs ej är den, som allmännast är känd, så är deras bekantskap dock ingalunda att förakta, och kanske torde ni ?till er hembygd komma att medföra så angenäma minnen deraf, att ni framdeles, till läsning för