Aftonbladet – 18 april 1835, sida 1

RIESDAGSUNDERRÄTTELSER. Borgare-sStåndets plenum den 13 April. LagUtskottets betänkande N:o 179, öfver väckta motioner, angående Lagstiftning för wäxel-rörelsen. Hr EKERMAN öppnade diskussionen med ett långt skriftligt anförande. Talaren begärde återremiss. del: emedan Utskottet ej tillräckligt motiverat sin mening, att alla hittills gällande stadgar rörande växelrörelsen borde upphäfvas, dels derföre att Utskottet sammanfört bestämmelserne em utoch inrikes växlar, fastän dessa till sin natur voro af så väsendtiigt olika beskaffenhet, samt slutligen derföre att Utskottet ej fullständigt utredt behofvet af inrikes växlar. Derefter framställde Talaren en mängd detaille-anmärkningar emot betänkandet, hvaraf de vigtigaste angingo växeltagares skyldigheter att innan förfallotiden presentera växeln till godkännande, enligt 3 8. af gamla växelstadgan, men hviket blifvit ändradt 1 det nya förslaget. — Han önskade, som ett resultat af de gjorde anmärkningarne, att 1748 års växelstadga måtte till sina hufvudgrunder gillas, och att, om någon lag skulle stiftas för inrikes växlar, den helt och hållet måtte skiljas från lagen för utrikes växlar. Hr BAATH ville medgifva att anledningar till anmärkningar kunde förefinnas, men önskade dock, med erkännande af förslagets möjliga ofullkomlignet, att man, för att vinna ett god ändamål och på det ej det systeme, efter hvilket detta lagförslag konseqvent vore uppstäldt, måtte rubbas, ville antaga detsamma i sin helhet, och antöll således om proposition på bifall till betänkandet. — Häruti förenade sig Hrr JUSTELIUS, TOTTIE och FORSSBERG. Hr HALLING uppläste ett skriftligt anförande. Skilnaden emellan utoch inrikes växlar bestod blott i myntet. En växel vore Svensk så länge den fanns ilandet cch utländsk, äfven om den vore stäld i Svenskt mynt; så snart den kom öfver gränsen. — Talaren tillstyrkte antagande af lagförslaget i sin helhet, emedan en sönderstyckning af systemet skulle blifva en oundviklig följd af återremiss — Med honom instämde Hrr RYDIN. och SJÖBLOM. fr LEFFLER fram: tällde åtskilliga anmärkningar mot förslaget, stadgandet uti 40 S. det man för växelmål kan sökas vid Rådstufvurätt i den stad der man bor eller anträffas, fann Talaren alltför strängt och möjligen ledande till chikaner; yrkade återremiss. Hr LANGENBERG var öfvertygad att en växelrörelse inom Sverige var ganska nyttig och skulle sprida ordning och ackuratess hos de trafikerande; Talaren fiek således förklara sin tillfredsställelse öfver att LagUtskottet nu uti förevarande hetänkande tillstyrkt denna för inrikes handeln och rörelsekapitalet så nyttiga omständighet. Men då många af de trafikerande inomlands icke inse nyttan af inrikes växlar, emedan detta för dem är något helt nytt och ovanligt, skulle Talaren tro, att den lag, som för dessa upprättades, icke borde sammanblandas med lagen för utrikes växlar; utan att serskildta författningar, så korta och enkla som möjligt, i dessa ämnen borde utfärdas. I fall denna åsigt af Ståntet delades, anhöll Talaren om återremiss, särdeles som han trodde att Utskottet, inom helt få dagar, skulle kunna uppgöra den önskade förändringen. Hrr NORMAN, FRODELL, m. fl. förenade sig häruti. Hr MECHEL uppläste ett långt anförande, innehållanen mängd specialanmärkningar: Hr EKERMAN ingick helt och hållet på den af Hr Leffler framställda anmärkning mot 40 9S.; Talaren hemställde om det ej vore orimligt, att en solid handlande, som accepterat en växel; möjligen förfallen samma dag den presenteras för acceptanten, hvilken händelsevis kunde befinna sig på en resa uti en mindre stad, skulle blifva, genom villvaron! af ett sådant lagstadgande, chikanerad, fastän han uti sin kassakista i hemorten kunde äga en 50 gånger så stor summa inneliggande, Talaren bestred Hrr Bååths och Hallings yrkande att antaga betänkandet i sin helhet, då de flere af Talaren och andre deremot gjorde anmärkningar icke blifvit vederlagde, och yrkade ytterligare återremiss. Hr HOLM ansåg en växellag vara en lag för köpmän, och att således köpmän om dugligheten af en sådan lag vore mest behörige att döma; Talaren vore dock öfvertygad att det för den större rörelsen och handeln skulle blifva af mycken nytta, om växelrätt tillerkändes inrikes as . signationer; — Talaren önskade fördenskull, likasom Hrr Bååth och Halling, att betänkandet i sin helhet måtte antagas, oe! besvarade de anmärkningar; som de: emot åf flere blifvit framställde, hvilka han ej ansåg vara af den ingrinande beskaffenhet, att: de kunde föranleda en återremiss, ock hyar