Aftonbladet – 16 april 1835, sida 1

VISA UVSSIVN I ENGELSKA UNDERGUSET RÖRANDE IRLÄNASKA KYRKANS INKOMSTER. Läsaren känner redan, genom hvad förut i bladet blifvit meddrladt, den mo ion Lord Russell väckt i Ezgelska Uncerhuset rörande användandet af öfverskotiet af Irlendska ky kans intomster, den vidJyftiga dehatt denna fråga föranledde, ech huru slutligen voteringen deröfver utföll med en betydande majoritet mot minisitren. Ämnes mer än vanliga vigt, och de följder Underbuscts deri så bestömdt uttalade åsigt måste medföra i afseende på den invärtes ställningen i England, ger oss acledning att af debatten, som upptager icke mindre än 48, j7ill en del fint tryckta, spalter i ett af de Engelska j:tteblader, meddela i sammandrag åtminstone några af de märkligare talen å ömse sidor. Vi göra i dag börjen med motionären, Lord Russells, a förande, och utbedja oss stt dervid få åtetkala iLäsarens minne sjelfva innehållet af moiocen, som lydde så: att Huset måt!e förvandla sis till en komite, för att undersöka Irlindska kyrkans närvarande tillstånd, i afsigt att anslå hvarje öfverskott af dess inkomster, som icke erfordrades för den andliga vården om dess medlemmar, till allmän uppfostran för alla folkklasser,, utan afseende på hvilken tro de bekänna. Lerd Russell frarastälde sin motion såsom en följd af den åtgärd, Underhuset vidtagit i början af förlie det år, då Hr OConnell framträdde med förslaget att upphäfva den legislativa föreningen mellan Siorbritannien och Irland. Huset fann då nöcvändigt att uppträda förmedlarde, och ien adress till Konungen ut:cla sin vilja, stt göra allt, som stod i dess förmåga, för att undanrödja hvarja orsak till rättmätig klagan å Irländska folkets sida, och att lemna sitt bi fall till hvarje välerundadt förbättringsförslag. På de:na adress hede Konungen gifvit till svar, att äfvea han alltid vore beredd, att afnjelpa alla rättmitiga besvär. I enlighet red detta af Konungen gifna svar — fortfor Lord Russell — ett svar som Underbuset emottog och Öfverhuset gillade, uppträder jag i dag ioför eder, för att framlögra hvad jag anser för en orsak till rättimätig klagan å Irländsta föl kets sida och att söka vinna edert bifall till ett välerundadt förbättriogsförslag. Jag stödj:r mig vå den nyssnämde diskussionen, icke blott i anseende till dess rära sammenharg med min motion, utan äfven emedan jag tror, att dericenom hvarje mo!lstånd mot densamma måste falia, som kunde grundas på en inhbillad fara eller en afläg:en farhöga, ett de åtgärder vi viljx vidtaga för att undanrödja en orsak till 1ätmötig klagan och åstadkomma er vslberäktnad åtgärd af törbättring för Irlard; i en aflägsen och obestämd framtid skulle konna blifva förderfliga för en af landets icstitutioner. E:t af båda måste man spiaga: antingen vill Huset jåta Irlavd vederfaras ritiviso, göra afseende på dess klagomål och afhjeipa dess lidande, eller också vill Huset det icke. Men er sake:nas löge sådant, stt hvarje åtgärd af denna beskaffenhet är skadlig för Evgland och farlig för den herrskande kyrkan, hvilken sensre motarbetar afskafn fandet af missbtuken i Irländska kyrkan, då her man i sanning ingen rättighet pistå att det är änce miålsevligt att upprätthålla cen legislativa föreningen mellan de båda länderne. Jag håller före, att ett sådant pästiende i afseende på blard skulförenade riket högst vådligt. J:g är en af dem som tro, att man med fullkomlig trygghet för Engelska kyrkans bestånd kan afbjelpa bristerne i cen Irländska, och derigenom befästa uppratihållandet af föreningen. Hvad tillståndet i Irland betråffar, så bar det redan i Jångliga tider wari: ett Emne till förlägenhet för ministererne i detta land, och är det ännu i denna stnnd. Det lider intet tvifvel, ait folket, så väl i moraliskt som fysiskt afseende, befinner sig i ett tillstånd at djup förnedriog. Den fråga, som jag nu bör taza i öfvervägande, är folkets Imoraliska tillstånd, och buruvida den rådande kyrkan i Irland har nigoet inflytsnde på detta tillstånd. Våra temporära tvångsakter, våra förordvingar till uttvingande af tionden eller att gifva ytterligare kraft åt lagarne, må hafrca gjort verkan eller icke; vi veta olyckligtvis att en stark rigtning till våldsamheter och oroligheter förefinnes, icke endast bland den obildade och mera oordentliga delen af befolkningen, utan nästan bland alla klasser. Meo denva sakernas ställning härleder sig endast och allenast från den öfvertyselsen. att lasarne icte skinax aAvildiot ach hill:oe