Aftonbladet – 15 april 1835, sida 2

(Insändt.) En insändare som begagnat signaturen 77 uti Journalens N:ris 35 — 41, har hållit Restmöte med Hr S. v. Troil och hens vedersakare i Aftontidningen, efter striden rörande Hr T:s bekanta reservation,. — Efter sluta2d liqvidation är det naturligtvis Hr X (hvarmed Aftontidningens författare beteknas) som ensam kommit till korta. Bevisningen och framställningssättet är likt det vanliga i de mycket goda tidningarna? sjelfva ämnet bortblandas genom vidlyftiga omslag inom wmotivernas owråde, och det är egentligen de stridande personerna, som mönstras inför allmänheten. Den insändande Grekens restmöte sluter sig så, att Hr T. framstår såsom en ung man med talang och en innerlig öfvertygelse om sina satsers rigtighet, då deremot hans vedersakare utpekas med alla möjliga moraliska lyten. Vi vilja cj nagelfara med Grekens egennyttigt uppgjorda liqvid. Han tycks vara en bland de:sa uppbördsmän, som skrifva sju för tu och x för u, sjelfve belåtna med en liten dusör på samma gång som de, per nefas, tillskynda principalen en stör. re fördel. Om Greken behöfser dessa små dusörer för sitt uppehälle, så undra vi mindre på, att han såsom icke Svensk cjdrager ibetränkande att hjelpa till att rifva ut ögonen på dem, som man ej på annat sätt kan få att blunda för Styrelsens misstag. Vi frukta likväl, för vår del, icke dessa försök: men vi befara deremot att det är oklokt af Statstidningen att tillåta sin vapendragare Journalen att strida för den goda saken med förgiftade vapen, dem sjelfra Riddaren af det hvita plåstret, för skam skull ej vill begagna på dess större politiska Stridsfält. Vi skola bjuda till att bibehålla våra ögon och vår karaktär, till hvilken sedoare det lika litet hörer att, vid bedömanrdet af styrelsens åtgärder berömme, eadast af fruktan att annars misshaga, som att framdraga bristerna endast för att nedsätta Styrelsen. Den första artikeln i Aft. tidn. vittnar, efter sjelfva Minervas omdöme, om dessa våra grundsatser ; men om den sednare artikeln andas någon personlig ömtålighet, så må man skrifva det på Hr T:s räkning, som genom sina egna oskickliga smädelser förstod att aflocka oss eit nedtystande, som ingalunda i allmänhet öfverensstämmer med vår hö ielse.