AA rr ee PTT OS OA AA SA OO RA ht RA len. För att icke i dessa afseenden blifva för vidlyftige, bedja vi dem som läst Argus under det sista året draga sig till minnes, med hvilken verklig bitterhet först en lång tid vissa ledamöter af konseljen der anfölios, under det ar honom sjelf tillskapade, men en afliden person pådiktade tillnamnel: de friska vi!jorna. Detta är dock icke så mycket asmärkvingssärd: i och för sig sjelf, utan i synnerbket derföre, att de ledamöter, som man allmänt anser företrädesvis tillhöra de stationära priociperna, icke allenast voro fritagne från delaktigheten i denna fördömelse, utan omsorgen om dem gick ända derbän, att man i bredd med de häftigaste utfall emot Hrr Skogman, Åkerbjelm, Poppius m. fl. en dag fick läsa en formlig panegyrik öfver H. Exc. Grefve 3osenbiad. Sedan de båda bjessarna, Minerva och Argus, sålunda från serskilda vägar mötts vid samma mål, nemligen att genomviljeornas försvagande inför opinionen, knäcka deras kraft på ort och ställe som vederbör, bief en ytterligare samverkan nödvändig för att jemväl trygga gubbarna emot allt äfvevtyr för framtiden, af andra personers inträdande, som kunde bota att åter gifva vågskålen en annan riktning. Också, så snart t. x. några rykten började förspörjas, att Frih. af Nordin. eller Grefve Björnstjerna kunde komma i fråga, ja, till och med innan andra ännu hört dessa rysien, skyndade kämparna till strids emot dem, ocb fördelade operationsplanen så emellan sig, att Nyare Argus rusade på Frih. Nordin, bvars utmärkta skicklighet såsom administrator, han för några är sedan så mycket upphöjde, och Minerva, som fordom helt cch hållet stod till Friherrens disposition, teg ervid helt stilla och samtyckte; ms-dan Minerva å sin sida i förnyade repriser attackerade Grefve Björnstjerna med en bitterhet, hvilken, riktad från detta håll emot en person på den höga plats Grefven bekläder såsom Konungens af Sverge Minister vid ett utländskt hof, bäst kan gifva en föreställnirg om huru det står till i det ministeriella lägret. Härtill sade Argus å sin sida amen, genom den djupa tystnad han iakttog, så mycket mera påfallande, som Argus änvu för ett par år sedan på det kögsta vitsordade Grefre Björnstjernas förtjenster och prisade hans bemödanden. Men Grefven har olyckligtvis flera gånger under denna riksdag intagit en sjelfständig och för en representant värdig position, och på köpet yttrat sig för en reorganisation af juryn; och huru skall han då kunra blifva annat än fördömd? Efter dessa antecedentia, hvad var väl naturligare, än att vid första ryktet om att Grefve Frölich kunde komma att inträda i administrationen — ett rykte som, i parenthes anmärkt, Nya Argus sjelf var den förste att producera i någon bestämdare form, ehuru den hedersmannen stdan skret det på Aftonbladets räkning — att, sfga vi, vid första skymt af ryktet bärom, gubbaroas båda tidningar skulle begagna sig på sätt som skett, af det hugg Grefven hade gifvit på sig och lika. litet underligt var det då att äfven Kapten v. Troil måst utstå en pers i Argus, under den förutsältning, alt han kunde komma att ingå i administrationen; sådant måste nu ovilikorligen hända hvar cch en annan, af hvilken gubbarnss sak kunde hafva något att frukta. Ur samma skäl är det äfven lätt att förklara anledningen å ena sidan till de talrika smådelser sem hedersmanven Argus utöst emot Grefve Otto Crunhjelm på dess döda mull, men hvilka han väl aktade sig att uttala såsom nu skett, så länge Grefve Cronbjelm lefde och kunde försvara sig; och å den andra, berömmet ät den lilla åldriga mannen på Ridd rbuset, gubbarnas hufvudrepresentant derstädes, o, s. Vv. Nu är det ju tydligt, att om mar på detta sättet blott lyckas, att kunna undanrödja hvar och en person särskildt, af hrvilken någou förändring i gubbarnas principer vore att befara, så har man genom denna indirekta tjenst gifvit dessa ett långt fastare handtag, än på något annat sätt; och om man dertill. med lif och själ motarbetat representationsssken, och i flera är beskedligt tigit i tryckfrihetssaken, emedan det andå icke gick an att uppträda direkt emot denna, så kurra .de personer man hjelpt, gerna tåla vid, ait man i allmänna fraser ropar på nödvändigheten af en förändring af personalen, emedan sådant i alla fall icke har det minsta att betyda, när ingen kan fås att sätta i stället. Ja, en så vigtig tjenst är till och med väl värd, att öfverse med om man, nb. efteråt, säger några ord emot förändringen af 5