Aftonbladet – 13 april 1835, sida 2

vederläggning, och den rikaste skörd för den uppmärksamma och rältsinta forskaren. Jag bifogar således härhos afskrift, ej mindre däraf, än af en utaf motsidans vid samma tillfätle däremot afgifna reservation, beledsagad med nigra egna smärre reflextioner i form af noter. Anförande i Kongl. Kommerse Kollez. den 27 April 1833 af från Börsen tillkallade Trassenter. I afseende på 24 S. i det nya förslaget kunna vi N. N. — N.N. — N. N. — ej annat än högeligen yrka att principen af 3 Art: 3 9. mätte till sin fulla kraft bibehållas. Afsigten dermed är att ivexelhandel gifva ökad trygghet, altid nödig, men särdeles behöflig i ett land, så långt aflägset från de allmänna växelplatserne och hvarifrån vexelindragningar oftast göras på främmande hus och för andra personers räkning 1) Vi tro ock att den ordning, som bibehållit sig inom Svenska vexelhandeln samt de få rättegångar som här uppstått, just varit en följd af detta stadgande. 2) Men utom detta tyckes sjelfva rättsprincipen tala för bibehållandet af skyldighet för vexeltagaren, att med första post insända den slutade vexeln till accept. 3) Vexeln, köpt utstäld på en viss ort, tyckes förutsätta, att den af vexeltagaren äfven till samma o:t Vore ämnad att insändas. Af denna orsak är ock vexeigifvaren ålagd i 23 Y. af förslaget till ny vexelstadga, att med första afgående post derom underrätta den, på hvilken växeln är utgifven, Emot denna förbindelse å vexelgifvarens sida tyckes det rättvist, att vexeltagaren, ifall han få annat sätt ämnar använda den köpta vexeln, han dock altid bör låta ombesörja dess behöriga accepterande till sin och ve xelgifvarens (!!!) säkerhet; helst vexel gifvaren, sedan han aflemnat sin vexel, är fullkomligt okunnig hvarthän vexeln af vexeltagaren afsändes. 4) Det inkast att vexeltagaren anser sig tryggad genom förtroende till vexelgifvaren, bör bär ej kunna tjena till förevändning, emedan det förtroende en person kan äga, icke bör berättiga en annan, som innehar dess rätt, att åsidosätta något, som tillhör dess säkerhet och bästa. Alaraminst bör enlag därpå blifva grundad. 5) De stränga föreskrifter, som träffa vexelgifvaren ifall hans vexel ej behörigen godkännes eller betalas, tyckes dessutom fordra att vexeltagaren å sin sida, för att tillgodonjuta fördelen af dessa föreskrifter, bör iakttaga allt hvad som erfodras till bevakande af vexelgifvarens rätt, (!!!) likasom hvar och en innehafvare af ett hy potek är förpligtad att bevaka detsamma, såvida han vill tillgodonjuta fördelen deraf. 6) Om nu ifrågavarande stadr gande ej till alla delar igenfinnes i andra länders vexelstadganden, bör detta ej heller kunna förminska angelägenheten af dess bibehållande hos oss, så snart ett helt århundrade visat nyttan och fördelen deraf. 7) Att åter åberopa vexelgifvarens rätt att sjelf till sin säkerbet kunna insända vexeln till accept, är att anföra hvad som är stridande mot naturen af en vexelhandel, emedan acceptanten och vexelgifvaren uppfylia hvyarandras uppdrag, äfvensom vexeltagaren och Presentanten. 8) Att nu, såsom skäl för utesluaf ett häfdvunnet lagstadgande åberoova möjligheten för Vexelgifvaren, att äfven sjelf göra sig till presentant af sin vexel, är att i vexelhandeln vilja lägga alla åligganden på vexeigifvaren och inga på vexeltagaren, som derigenom äfven skulle befrias från stempel afgiften på utrikes ot, likasom han här redan är befriad för kostaaden af vexelns kartering, Men jemte dessa, som vi anse laga skäl för bihehållandet af nämde stadgande, talar äfven sjelfva billigheten derför. De mesta vexlar, som i vårt land blifva slutade, äro bestämda att afgå till de o:ter, på hvilka vanligen härifrån vexlas, och sådana vexlars insändande medför således ingen olägenhet för vexeltsgaren, då deremot vexelgifvaren, ifall ban derom skulle besörja, nödgas begagna sig af ett serskilt ombud 9). — Hvarje vexeltagare, som till annan ort är den hvarpå vexeln lyder, har att densamma remittera, eller den som finner sig hindrad att vexeln i behörig tid afsända, eger då att genom öfverenskommelse med vexclgifvaren befria sig från den föreskrifne skyldigheten, och bör således deraf icke hafva olägenhet 10). Vore ändamålet med uteslutandet af stadgandet om vexelns skyndsamma insändande till accept, att underlätta spekulation med öfverliggande vexlar, så tyckes ock ingenting naturligare än att den, som vill draga fördel af en sak, äfven bör underkasta sig de omkostningar, som erfordras för att kunna göra det med nödvändig. säkerhet 11) Vi få således på alla dessa skäl och under erkännande af det stora värde, som Kongl. vexelstadgan af 21 Januari 1749 i många afseenden eger, yttra vår önskan att Kongl. Kollegium täckes bibebålla grundsatsen af ofvannämde 3 Art, 3 9. af bemälte förordving med den förändring som blifvit föreslagen, emedan, efter vår tanke, uteslutandet deraf skulle verka både till osäkerhet och oordnicg i vexelrörelsen 12). Reservation af Hr IWWeijlandt jemte några wid samma tillfälle tillkallade RBemitwenter, deribland Hrr Morsing Wigert. Den föresliagne 4., rörande vexeltagarens åliggande att till gudkannande insända vexein, bör efter min tanka ej irflyta, emedan vexeltagaren som på god tro utgifver sina penningar och ej e8er rättighet alt fore den i vexeln utsatta tiden, å utjändsk ort för samma erhålla sin betalning, v) bör förpbgtas att vara Trassentens ombud och bevaka dess säkerhet samt för honom fordra en försäkran om betalning å utländsk ort, som vexeltagaren sjelf, kännande sin Trassent, för sin egen del ej anser sig behöfva. Äfven tror jag att Trassenterne sjelfva skola finna, att den säkerhet de genom förenämde Å., anse sig vinna, ej ernås, emedan, om den vexeltagare som försummar att enligt den föreslagne S. den erhållna vexeln till accept insända, samma vexel nå tredie man öfverlåter, är Tras:enten.