Aftonbladet – 7 april 1835, sida 2

Kongl. Maj:t har uti promulgerade Kungörelser under den 21 Mars, i anledaing af Rikets Ständers derom gjorda hemställanden, stadgat och förordnat följande, neml.: 1:0 Att, med upphäfvande af Kongl. Förordningen den 5 Mars 1746 samt Kongl. Brefven den 23 April 1752 och den 10 Augusti 1784, den, som olofligen bryter upp andras bref och detutur tager penningar eller penningevärde, mycket eller litet, skall straffas såsom för inbrottsstöld; arbete ock dertili vid Kronans slott eller fästning, ett eller flera år, efter som brottet är till. Åliggandes allmänna domstolen i den ort, der gerningen gjord är, öfver sådana brott ransaka och dömma, oaktadt den brottslige, efter särskildta Förordningar, skulle under annau domstol höra. 2:0 att hvad i Kongl. Förordningen den 13 Juni 1800 stadgas derom, att den, som hafver fordran hos annan i geds, penningar eller hvad det är, men ej kräfver den skriftligen eller muntligen, och ej heller gifver den an iaför Rätta eller hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, inom tio år, derå sedan icke äger någon talan, äfven bör tillämpas å sådana fordringar, som genom Dom eller Utslag blifvit fastställde. 3:o Att, med ändring af förra stadganden, i fråga om förnyels: af äktenstap emellan frånskilda makar, dessa, då de vilja med hvarannan ånyo träda i äktenskap, böra iakttaga, hvad angående lysning och vigsel i allmänhet är genom Lag. föreskrifvet.