Aftonbladet – 3 april 1835, sida 1

tvifvel af ett annat Konstitutions-Utsko:t kommer att upptagas, fastän det hos det nuvarande utan tvifvel antingen allsicke blir uppragst, eller också sönderploc.adt och förstördt. För Statsridn ngen, som fortfar att påstå att dess principsler icte äro afvoge mot ändamålsenliga reformer, företer sig nu ett ypperliat tillfälle att bevisa detta medelst upptagande af detta förslag till grauskning, och understödjande af de delar, som finnas nyttiga. Vi kunna försikra, att sådant skulle icke blott af oss utan af hela allmänheten emottagas med glada känslor, och ganska mäktigt forthjelpa förslagets framgång. Till Höglofl. Konstitutions-Utskottet! Uti mitt den 18 sistll Decemb hos Ridderskapet och Adeln afgifue yttrande om Konstitu:ionsUtskottets förslag till Tryckfrihetsförordningens återbringands: i vissa delar till dess ursprungliga skick har jag utvecklat skälen hyavför jag anser, at: juryn bör bibehållas i tryckfrihetsmål; men som jag äfren derjemte framställt den nuvarande juryns bristfälligheter, torde detta, som all annan rationcl kritik, innebära skyldigheten att äfven uppgifva huruledes de åklagade bristfalligbeter möjligen kunna afhjelpas, . Det är af denna anledning, jemte den, att jig dertill af eo. bland KonstitutioasUtskottets egne Aktningsvärde Ledamöter blifvit uppmanad, som jag nu vågar, att till dess upplyste bedömande, samt grund lagsenliga behandling öfverlemna det bifogade: Förslag till jury i Tryckfrihetsmål. Svårigbeterne. som mötte vid ämnets bebandling och den ringa förmåga hos mig, att dem öfvervinna, äro mig nogsamt kände; de förra härröra i synverhet: från vår nuvarande TryckfrihetsFörordnings ofullkomligheter, så väl till sak som form och styl. ) Bland dessa må i främsta rummet räknas defnitionernas origtighet öfver hvad som utgör missbruk af Tryckfriheten, ) samt olämpligheten i flere fall af de åberopade lagrummer, och de deraf följande straffbestämmelser. Evär det är på dessa definitioner, som åklagaren måste grunda silt påstående, som juryn måste fatta sitt beslut, och som Rätten måste tillämpa straffet, följer af definitionernas origtighet, att åklagarens påståenden ofta kunna blifva vrängde, juryns beslut orättvisa och hättens straffbestämmelse olämplig, antingen i hårdhet eller mildhet. Svårt är det således att på rigtiga grunder upställa en jury, så länge förberörde vår Tryckfrihetslag förblifver i dess nuvarande bristfälliga skick. Dess omarbetning vore nödvändig, och bäst vore visserligen, att endast i sammanhang med dessa företa :a juryns; men enär nu detta för närvarande åtminstone icke låter sig göra, är i alla fall bättre, att ställa juryn på nyttiga grunder, än att lförsumma så väl det ena som det andra. Vid omarbetningen af vår Trcyckfrihetslag skulle den. Engelska lagstiftningen 1 s3ynnerbet med fördel kunna begagnas, och bland dessa, framför: allt, den af mig åberopade, med endast små modifikationer, annu gällande Libellakt, hvars författare var Ch. Fox. Dess företräde framför all annan Lagstiftning i Tryckfrihetsmål ligger i synnerhet uti enkelheten af dess stadganden samt uti den större latitud den lemnar åt Juryn att besluta i målet, och att tillämpa straffbestämmelsen. Efter denna lag eger Juryn att bedöma skriften, mer efter det intryck den gör på dess öfvertygelse, än efter ordaställningarne Författaren begagnat. Behöfver icke tvinga de begångna förseelserna inom gränsen af en definition, liksom tvingande sina offer inom utrymmet af en pinbänk, utan kan följa förnuftets och samvetets föreskrift, och beböfver icke alltid bestämma straffet (som alltid utgöres f böter) efter förseelsens magnitud, utan kan äfven rådfråga förmågan att dem bärra hos den tilltalade, så att samma förseelse kan försonas af den fattige med en ringa summa, för hvilken den rika måste erlägga en stor, hvilken, relativt till dess tillgångar, i alla fall jan vara af mindre betydenhet, än den ringa summan för den utblottade. AA Till ach md salfva Htoelan Ja IRK om ak