i (Insändt). KUSINERNA. (Sann händelse.) Söta mamma! Får jag skicka Hellgren till KansliRådinnan och be att vi få Jåna Kusinerna? Fru A., Grefvinnan B. och Fröken C. ha berömt den så ofantligt. Den är af Mamsell Bremer, söta Mamma l Du vet, min goda Emili, huru gerna jag ser att du läser något nyttigt, och jag skulle visst icke heller nu vilja neka dig det nöjet, men jag önskade sjelf läsa boken först — eller åtminstone skola vi fråga Pappsa. Åh! pappa nekar mig visst inte! Han tyckte ju så mycket om Teckningarna ur Hvardagslfvet, att han sjelf läste dem för oss. Mins mamma hvad han hade roligt åt brefvet öfver Soupderna? — Nå ja, har Mamsell Bremer författat boken, så skall du visst få läsa den. Tack söta mamma, då får Hellgren gå! Baron kom in och förde Friberrinnan till vagpen: de skulle bort till en stor middag, ehuru de sjelfva ämnade ge en supd samma afton. Den femtonåriga Emili som måste bli hemma, skyndade att sfskicka betjenten, och snart ankommo de tre redan slitna bhäftena. Fröken gick in i lilla förmaket, som låg mest för sig sjelf, för att i fred och :o, på afstånd från anstalterna till supen, få göra bekantskap med de omialade böckerna. Hon satte sig beqvämt i soffhörnet, drog en pall under fötterna, och lät sina vackra ögon flyga genom den ena tätt tryckta sidan efter den andra. Det gick, som vanligt, litet trögt i början; men snart kom flickan så in i berättelsen, att hon glömde allt annat. Hennes unga ansigtsdrag begynte alltmera antaga den spänning, som röjer en lifligt intresserad läsarinna; Hennes kinder färgades högre och då och då göt sig en blossande purpurström öfver hennes ansigte. Hon spratt till och såg sig med ett ängsligt ögonkast omkring, men hennes blickar häftades genast åter vid boker. Allt ifrigare vände hon bladen. Emellanåt darrade en tår i hennes ögonhår: hon aftorkade den hastigt. Ett litet skratt blottade någon gång hennes vackra tänder. Men rodnaden på hennes kinder skiftade allt tätare: halsduken åkie långsamt från hennes axlar utan att hon märkte det: Slutligen blef det henne för trångt om det oroliga bröstet: ögat lyftade sig icke från de förtrollsnde bladen medan hennes fina hand smög. sig på ryggen, och ett par klädningshakar Isprungo upp. i mi. Några timmar flögo förbi som blixten. -Juvgfru Lotta hade ett par gånger tittat in; men då Fröken bara läste, utan att hvarken höra eller se, dragit sig tillbaka igen. Ändtligen stannade vagnen utanför: det var pappa och mamma som kommo bem. Emili gömde hastigt boken under en soffdyna och skyndade emot dem. Nå, Emili, sade modren: hvad har. du gjort under tiden ? Jag har löst, söta mamma ! ,svarade flickan bastigt:: men var det mycket brillant, mamma? hur mår Tant Aurore och Grefvinnan D. och Charlotte E?? Den egoa häftigheten i Emilvs röst och hela väsen, skulle visst icke .undgått mammas uppmärk samhet, så framt :cke den eviga dinn. lemnat en vissityngd qvar öfver hennes ögonlock. Hon klappade sin dotter på kinden och gick att öfverse arrangementerna. till supdn. Emili måste. skynda till sin toilett, Lotta märkte att hon gömde ett par böcker vid sin :säng, 2: 0007 S Hela afton var Emili obegripligt distraite. Hon