Aftonbladet – 31 mars 1835, sida 2

TEATERN. En öfversigt af den Kongl. Teaterns senaste skiften, erbjuder tillfälle till åtskilliga betraktelser öfver de sällsamma svårigheter af alla slag, som ett oblidt öde tyckes hafva hopat öfver Direktionen, allt alltsedan Fr Torsslows beklagliga lustfärd samt fruarne Torsslows, Frösslinds och Erikssons derpåföljde affardande. Knappt var spelterminen sist. höst börjad, förrän representationerne måste. afbrytas af en, ty värr, allt för känd anledning. Operan, som derefter lofvade att, genom Lulu och Den stumma från Portici, gifva scenen ett nytt Lif, blef sjelf förstummad, efter Hr Sällströras inträffade sjnkdom och den opasslighe:, som någon tid gjort tvenne af våra förnämsta Sångerskor osynliga, Hr Hjortsbergs afskedstiagande beröfvade komedien ett stöd, hvars förlust, med all gjord rättvisa åt Hr Hjortsbergs förtjenst, bans inträdande i styrelsen på intet sätt ersatt. De många, tätt på hvarandra följande recetterne lära ändtligen hafva gifvit Teaterkassan den sista stöten. Det vere under sådana förhållanden lika orättvist, att ej erkänna alla de bemödanden Direktionen haft osparda, att, med de för handen varande resurser, hålla sig uppe, som, att icke lemra de sujetter som först efter de inom teatern inträffade rupturernä, fått tillfälle att göra publikens närmare bekantskap, en rättvis uppmärksamhet. Till en början måste mah medgifva, att svårligen skådespelare någonsin hafva uppträdt under mindre gynpande auspicier, än desse. Hvarje åskådare hade ännu lifligt i minnet sine älsklingar, de bortgångne, me hvilka jemförelsen icke kunde utfalla fördelaktigt