Aftonbladet – 31 mars 1835, sida 1

BIKSDAGSUNDERRÄTTELSER. En Preliminår öfverlöggning egde rum sist. Lördaz. hos Bonde Ståndet angående Lazen för enskilta banker. Riksdagsmannen Aaders Danielsson h-de härvid ett skriftligt yttrande, hvaraf vi upptsga föliande utdrag: Det är för den vigtiga saken olycklig, att Högl. Banko och LagUiskotten icke tagit i öfvervägande en stor och vigtig del af de anmärkningar jag gjorde, vid återremissen af deras första utlåtande; och de splittrade Ståndsbesluten utvisa nu, au en större upmärksamhet bordt lemnas deråt. Det är af högsta vigt att lagen icke föravleder monopolisering af Bankrörelse, i stället för att befordra dess fribet; att den icke försätter omtankan och industrien då den enskildte medborgaren handlar enligt !ag och uppfyller åtagne förbinde!ser, i beroende af administrativt godtycke, att den icke binder ech hindrar assosiations-kraften, genom föreskrifter, som då de förlora egenskapen af den allmännelighet lagstadganden böra ega, icke kunna blifsa lämpliga öfverallt och under alla förhållanden; samt slu:eligen att den icke genom utseendet af art förordna kontroller, som ändå alldrig blifva tiliräcklige, insöfver den enskildta uppmärksamheten, hvilken eljest skulle veta, att sjelf afböja de verkliga vådorna för sig. Utskottets. förnyade betänkande utvisar ännu alltför mänga misstag i dessa afseerden; och så gerna jag med eu af Utskottets Ledamöter skulle se Sverge vara det första land, som ådagalade sig ega en klok och. rättvis lagstiftning för enskildt Bankrörelse, lika mycket auser jag mig styldig att motverka ett småaxitigt och chikanfullt reglementerande för en sådan rörelse, hvilket andra länder ännu undvikit att underkasta sig. Jag vågar yttra, att jag anser 1824 års Förordning för PiivateBanker, vara vida mer lagmässig, enkel och billig, än den nu föreslagne; och att jag således helldre önskade, att vi dervid förblefve, med blott tillägg af hvad nämnde lag möjligen kan tarfva, för att befordra Bankers anläggande samt närmare bestämma den så kallade sedelrörelse, som Bankerna bedrifva, medelst sine depositionsbevis. Men då 6 f.i BankoLagen 1830, bestammer att Konungen och Stånden gemensamt böra besluta Privata Bankernas ivcrättande och då det är af högsta nödvärdighet att bestämma huru den så ka.lade sedelrörelsen af dem må bedrifvas; anser jag det icke tillständigt för oss, m. Br. att öfverlemna en så vigtig angelägenbet som denna, till blott den ena Stiatsmaktens afgörande, på sätt Preste-Sråndet föreslagit, utan tror jag oss skyldige våre medborgare, att med omsorg och uppmtrksamhet deröfyver fatta våra beslut. I min tania hafva Utskotten, genom det förslag de nu aflemnat, och äfven Reservanterna genom deras serskildte tilstyrkanden, icke lyckat, att uppfylla de fordringar, som allmänheten har rätt att göra: icke på ett Förslag af 52 UtskottsLedamöter (då landets regering icke behagat till Riksens Stånder aflemna en ledande proposition och Finance-Ministerns i enskildt väg aflemnade motion var oantaglig) utan på lagstiftande makten gemensamt. Det är väl bekant, att skriket emot de efter 1824 års lag ivrättade privatbanker icke stödjer sig på något grundadt skäl; och att all sannolikhet finnes, att dessa anledningar ytterst kunna sökas uti personliga intressen och enskilt ovilja. De orter der Bankerne äro, hafva funnit sig väl deraf; och ingen har kunnat ens framvisa exempel af missbruk eller olagligheter. De depositionsbevis dessa banker utgifvit, hafva utgjort föremålet för de hufvudsakliga anmärkningarne; och det är, i min tanka, denna del af Bankrörelsen, som således nu behöfver fästa Rikets Standers uppmärksamhet, Rikets Ständers Skrifvelse till Kongl. Ma:jt år 1823, som så rigtigt antyder, huru Ständerna då, icke ansett några grunder för det reglementariska af enskildta banker böra i förhand bestämmas, utan trott det kunna åt den enskilta omtankan öfverlemnas, att öfverenskomma om sådana bolagsreglor som å ena sidan befordra deltagandeti inrättningen, och å den andra, befrämja lånetillgångarnves begagnande; inskränkte derföre lagen af år 1824 till sådane stadganden, som endast åsyftade: att rätta ett missförstånd, angående betydelsen af 1818 års beslut, att all Diskontrörelse skulle endast bosörjas af BankoDiskonten; erkänna den förut ej ifrågasatte och ;