Aftonbladet – 26 mars 1835, sida 2

lilla drama. Utan tvifvel spelade sjelfva Statstidningen ett äfventyrligt spel, då den såsom bedragare offentligen stämplade den, hvilken ännu icke ens genom half bevisning var dertill förvunnen. Af dess loyaute torde man framdeles ha att förvänta ett desavuerande af de möjligtvis oförskyllda tillmälena; Hr Philalethes bör i synnerhet visa sig måu derom, så vida han annars riktigt uppfattat betydelsen af sitt Grekiska namn, cch för öfrigt önskar upprättsålla firmans kredit. Hvad Journalens artikel i detta ämne, med öfverskrift: Fördömda spratt beträffar, så begagna vi derom en viss författares uttryck, att det är en tacklös möda att kriticera hvad som egentligen är under all kritik. J urnalens ur Ljusets fiender lånade motto har föranlåtit oss att i samma saga se oss om efter ett dylikt. Emedlertid ligger det någonting obeskrifligen lågt uti att red bittert hänlöje begrina menniskor, som — förutsatt äfven, att Hr D. varit en bedragare — helt vist ej anade ett sådant förbällande, då de skyndade att med ädel frikestighet bispringa den i bebof och trångmål stadde. Att smäda handlingar, hvilkas motiver hafva en uppenbart ädel grund, fordrar ett mod, som icke är allom gifvet. Svenska Minerva har onekligen åt sig korat den bättre delen, neml. stillatigandets. Hon har derigenom undvikit risken att komprometteras. Men sjelfva tystnaden kan i vissa fall vara talande, och den omständigheten, att Minerva ej lemnat något bidrag till det vackra respasset åt Hr D., ligger åtminstone honom icke till last Hade hon varit lika säker på saken, som Statstidningen och Journalen trott sig vara, så är det troligt, att hon icke tegat. Ännu återstår en fråga att göra: Månne myndigheterna i Stockholm också handlat rätt, i den händelsen Hr D. verkligen varit en bedragare? Vi tro det icke. Tvertom anse vi det under sådant förhållande hafva varit vederbörandes skyldighet att affirda Hr D. under en något strängare bevakning än som skett, och att genom skrifvelser till lokalauktoriteterna på de ställen Hr D. skulle passera, varna allmänheten från att af hans sanningslösa uppgifter förledas till uppoffringar. Att detta icke skett, stt man undvikit all konfrontation med Hr D,. sjelf, c. c. c., kan gifva Jlastarenom anledning till den förmodan, att man icke sjelf varit tillförlitligt öfvertygad om hvad man gerna velat inbilla andra, och att man, genom en fullständig och sträng granskning, befarat dementi åt angifvelser, som icke uthärdade en sådan. Den lilla historien kommer emedlertid troligen i sinom tid att upptaga ett blad i dagens chronique scandaleuse.