Aftonbladet – 23 mars 1835, sida 1

Kongl. Maj:t har uti Plenum Plencrum i Lördags lemnat sin sanktion å följarde af R kets Stäader vid denna Riksdag beslutade förävdringar i Gru:dlagen, neml.: 15 S. 1 och 2 perioderna Riksdags-O:dningen, angående dels Fräsebemmansägsres representationsrätt, dels det stadgarde, att nda:t de bärsder som höra till simma d msaga, få förena sig om en, inom dennes område boende och besuten Fullmäktig. S. 52 och 57 9S. Riksdags-Ordn. ang. skyldighet att aflemna afskrifter af alla memorizl och anföranden, som skola till Utskott remitteras eller kommuniceras med de andra Ständen. Deremot har Kongl. Maj:t afslagit den af R. St:r beslutade förändring 1 11 9. Riksd.-Ö:dn., hutvudsakligen åsyftande, att R. St sjelfva skola i Riksdagsbeslutet bestämma början och slutet af riksdagsmannavalen, hvilket Kongl. Maj:t ansett kunna leda dertill, att denna tid utsättes dels alltför kort, dels så långt före Rikstagen, att nya val skulle betöfva anställes efter under mellantiden ed döden afgångne eller sådane, som kunde hafva blifvit obebörige; hvarlör utan genom en utsträckt tillampning af de i Grundlagarne städgade riksdagsmanna-immuniteterne på en sålunda på förhand vald personai, en klass medborgare kunde komma att uppstå, brilken under en längre och fullkomligen obegränsad tid, vore i åtskilliga fall undandragen den allmänna lagens stadganden, Några mindre väsendtliga red. förändringar i 535 och 28 S. Riksdagsordn. hafva äfven blifvit afslagne. Likaledes det af RB, St:r beslutade tillägg i 26 4 RO., att neml. R. St:r bo:de sammankomma på Rikssalen senast inom åtta dagar från den dag, då riksdagen blifver öppnad. — Uti Civiloch Kriminal-lagfrågor har Kongl. Maj:t bifallit följand-, neml: 1:0 Om upphäfvande af Kongl. brefvet till Hofoch ÖfverRätter den 13 Nov. 1786 angående ändring i allmänna lagens stadgande om straff för vaktkarl, som af försummelse eller vangömmo släpper fånge lös. 2:o Argående den ändring i 3 Kap. Sjösk. balken om bergarlön för gods, att ej mindre godsets värde, utan äfven svårigheten och äfventyret vid bergningen må vid vedergä!lningens bestämmande tagas i betraktande. 3:o att brott enl. 42 Kap. 3, 4 och 5 SS. M. B. ej må räknas bland dem som :kola underställas Hof-Rätten. 4:o Alt den i 1800 års förordning stadgade tio års preskriptionstid för utkräfrande af fordringar, äfv.n må sträckasytill sådane fsrdripgar, com grunda sig på lagakraftvundne utslag och domar. 5:o Att en lag må utfärdas, hvarigenom förordnas: att då frånskiljda makar vilja med hvarannan ånyo träda i äktenskap bör iakttagas, bvad angående lysning och vigsel 1 allmänbet är genom lag föreskrifyet. 6:0 Att i författning må sladgas: alt då frälseränta säl jes utom börd, hembud deraf skall göras den, som skattejorden äger, inom 3 månader från förstal uppbudet, och jordegaren vara berättigad att samma ränta till sig lösa, mom den tid oeh i den ordning, som bördeman iakttaga bör, derest han vill sin bördsrätt begagna. 7:0 Att 15 Kap, 5 5. Arfda-Balken måtte erhålla följande förändrade lydelse: Nu vet man hans inländske arfvinge, men ej hvar ban är, låte då domaren i allmänna tidningarne, tre gångor, minst en månad mellan hvarje gårg, och första gången sist inom tre månader från den dag, dä bouppteckningen till Rätteo ingifven är, kungöra, att arf fallit bonom till. Vilja fjermare det arf lyfta, vare det tillåtet, der de för arfvet och dess afkomst ställa borgen, som af Rätten godkännes.. Begagna de ej lyftningsrätten, förordne domaren god man, sem arfvet vårdar och förvaltar 1iill d.ss den frånvarande urfvingen sin rätt bevakar, eller tiden dertill ute är. Kormmier ej den frånvarande arfyingen inom tio år från den dag, då Kungörelsen tredje gången i tidpingarne infördes, vare från arfvet skiljd, der ban ej laga förs fall visar,