Aftonbladet – 21 mars 1835, sida 1

na våra fiender hela fördelen af ett anfall, utan att syselsätta oss med medlen till vårt försvar. Diplomatiska noter regna öfver oss, den annalkande åskan bullrar redan på afstånd, och kan från ena dagen till den andra bry:a lös; mea enligt våra förfäders exempel böra vi, utan a!t uppväcka den, dock icke besvärja benne på bekostnad af vår nationalära. Förenade skola Schweitzarne visa verlden, att en stat, ehuru liten som helst, kan motstå förmätna makters besoldade armeet, ja besegra dem. Vi hafva rättvisan för 055, och till mål: seger åt vår frihets beliga rättigheter. Måtte — säg er härvid ett Schweitziskt blad — de fosterländskt sinnade i alla kantoner följa detta exempel; lät sedan konungarne komma. Det skådespel Frankrike i detta ögonblick erbjuder i afseende på förhållanderne inom kabinettet, är i sanning märkvärdigt. Vid sisia postens afgång voro 19 dygn förflutna sedan marskalk Mortier lemnadekonseljpresidentsplatsen, och ministeren försattes i upplösvingstillstånd. Alltsedan hafva portföljerne varit utbjudna till höger och venster, utan att bittilis någon endå kombination kommit till stånd. Deputesadekammaren synes omsider hafva fått öppna ögon för det faktum, att hela de! representativa samhällsskicket i sjelfva verket är en skuggbild, så länge styrelsen icke föres ef en ansvarig ministere, i harmoni med den genom nationens ombad lagI:gt uttryckta folkviljan, utan utgår från en annan vilja, oansvarig inför lagen. Sakerba tyckas nu vara komna derhän, att Kammaren icke längre ämnar åtnöja sig med den passiva röle den hittills spelat, utan att den fordrar gararstier, som förvandla kartan till sanniog. Frågan om konseljp: esidentskapet synes, under dessa förbållanden, vara den axel, kring hvilken alla Konungens och Kammarens poli tiska rörelser vända sig. Ludvig Filip vill för ingen del släppa efter den direktioa, han hittills personligen gifvit affärerne, och Kammaren villåter hafva en verklig och ansvarig konseljpresident att hållsie till. Dupin har så bestämdt, genom sina yttranden i Kammaren, bundit sig till detta sistnämnda system, att han omöjligen kan ingå i Ludvig Filips råd, utan ati Konungen beqvämer sig till denna koncession. Att en ministöre, med utsigt på någon längre lifstid, skulle kunna bildas utan Dupins och hans vänners medverkan, ser åtminstone tvifvelaktigt ut, i sakernes närvarande skick. Men Dupin är en hård nöt för Ludvig Filip att bita på, och kan han möjligen få tillbopa ett kabinett, honom förutan, så kan man vara säker på att han icke blir besvärad, hvarken med presidentskap eller portfölj. Men den långa tid den ministeriella krisen redan räckt, synes antyda, att de andra notabiliteter, till hvilka Konungen vändt sig med propositioner, icke trott någon kombination möjlig att äga bestånd inför Kammaren, utan en verkligt ansvarig konteljpresident. Emellertid voro de sista ryktena i Paris, att marskalk Soult åter skulle försöka sin lycka såsom konseljpresident och krigsm-nister; men i Deputeradekammaren, der Guizot den 7:de blifvit tillfrågad i hvad skick sakerne stodo, hade han blott yttrat, att ministerens nya sammansättning icke länge skulle låta vänta på sig. Från Spanien förljudes, att insurgenterne åter fått fast fot i Bastandalen, och börjat blockera Elisondo. — I stället för den till intermistisk inrikesminister utnämnde Hr Medrano, hade Dro:!tningen, bland 3:ne föreslagne, utsedt Markis Someruelos Wll vicepresident hos Prokuradorerna. I Preussen synes Kronprinsen komma att få ett betydligt inflytande på affärerne. Ett bref från Berlin af den 7:de, i ett Tyskt blad, säger att han redan en vecka fungerat såsom rikets Storkansler, Utrikesmivistern Ancillon skulle utbyta,sirn portfölj mot den eklesiastika, och få till efterträdare finanschefen grefve von ÅAlvensleben, Er von Nagler, hittills minister vid förbundsdagen, blifva inrikes minister, och den nuvarande, friherre von Brenn, transportesas till Pommern, såsom öfverpresident. En grefve Arnim-Boizenburg skulle mottaga finansportföljen. En amnesti för politiska förbrytelser, och flera nya inrättningar och lagar troddes blifva publicerade den 31 i denna månad, årsdagen af Paris intagande 1814: 7 Den nye Kejsaren i Österrike har, redan dagen efter sin faders död, varit betänkt på uppresande af ett monument åt den högstsalige. Presterne, som omgåfvo hans dödsbädd, försäkra att ban förekom KR SSE TE Fr LI TI ser tactamenta han