Aftonbladet – 18 mars 1835, sida 3

(Insändt.) Statstidningens Philaletes har sysselsatt sig med en fortsatt afhandling om tidens politiska språk; och sednast i går har den politiska språkmästaren grundeligen filosoferat öfver orden: jag, vi, nej och ja. Hvar och en inser lätt hvilket uttömligt fält dessa ord gifva åt snillet. Hufvudföremålet för undersökningen är emedlertid intet annat än att bevisa, att hvarken ordet jag elier ordet vi bör få nyttjas vid framställvingen af politiska meningar. Framför allt böra tidningar vakta sig derför. Spiråkmästaren visar att det vore bäst om de allsicke yttrade egna tankar i politiken. Likaså gör han det klart som dagen, att bland representanter, eller de som tala i högvigtiga angelägenheter, månget nej är mindre sjelfständigt, eller moraliskt fritt, än de flästa ja. Slutet eller sens moran är, att hvar och en som älskar sin sjelfständighet må, om han icke gjort det förr, bloit på försök (huru välvilligt och förbindandel) sluta sig till det ordnande statselementet, Sådant behöfver han ej frukta att hafva gjort för intet. Han skall nemligen först och främst känna sig lugrmare, — och sedermera — andas friare? — för hvarenda opinionseller popularitets-inflytelse han afskuddat. — Häraf ser man hvarifrån Philaletes sjelf hemiat det stoiska lugn i lynnet, för hvilket han är så väl bekant. Och den fria andedrägten! Huru skola icke isynnerhet alla de skynda sig att vinna den, som önska, att med lätthet hinna uppför den branta backen, der lyckans tempel är; men framförallt att icke behöfva flisa i — hoftrapporna! Apropos af språk; sedan Philaletes på gamla dagar, likasom Dionysius i Syracusa, gifvit sig till språkmästare, så vore det icke ur vägen, om han med sin kända skicklighet något retouchersde Siatstidningens öfversättningar. Såsom ett bland de många öfverflödande exemplen på dessas vårdslöshet vilja vi anföra öfversättningen af Österrikiska Kejsarens bref till landtdagen i Sibenbärgen, infördt den 14 dennes, på 2 sidan 3 spalten. Det heter der t. ex. 3 raden: Så skullen J hafva skyndat att beediga såväl Presidenten som Protonotarierna. Man beedigar en revers, men låter en President aflägga ed. Rad. 10: ? utan förlust förelaga valen.? — Månne icke det är rättere att Putan uppskof företaga valen. Rad. 18: — att J, med besinnande hvarken af de positiva lagarnas bud eller af edra egna förklaringar; — — skall förmodligen vara: hvarken besinnande de positiva lagarras bud c. — Allt detta är nu endast på 20 rader, men öfverallt öfverflödar samma vårdslöshet. Så t. ex. förekommer på första spalten samma sida af samma blad, uti öfversättningen af Konungens af England svar på Underhusets adress, följande rotvälska: Jag erfar med ledsnad, att J icke delen mina åsigter i det statsnyttigafaf idet vädjande jag nyligen gjort till mitt folks tänkesätt. Den som kan hitta på mening häruti, erhåller hederlig vedergällning! Det är visserligen förlåtligt om någongång ett öfversättningsfel insmyger sig, serdeies i artiklar af blandadt innehåll, men icke synes det vara för mycket begärdt, att åtminstone de respektive Europeiska monarkernas adresser och . framställningar meddelades i ett någorlunda vårdadt språk uti den Svenska Regeringens egen tidning, utan att rådbråkas lika mycket som dess öfriga öfversättningar. I vår tanka är ett slags Måjestätsbrott begånget af Statstidningen; ty att förleda allmänheten. till den tion, att de främmande regenterne yttrat sådane meningslösa strofer som återfinnas i dessa exempel, är ju lastligt, emedan det ingifver den föreställningen att de icke kunna sitt modersmål; och vi fråga upprigtigt, hvartill gagnar det då att Statstidnirgen håller sig en egen språkmästare, om icke att påminna om det gamla ordspråket, att Skomakarens hustru och smedens häst I vanligen 410 sämst skodda. Till Bedaktionaf Det Nya Aftonbladet i Stockholm. t ATasn. ORM