Aftonbladet – 17 mars 1835, sida 2

Statstidningen innehöll redan i går, med utomordentlig lägenhet ett bref från Wien om Kejsar Franss dödsfall, som utom sjelfva nyheten, hvaraf de närmare detaljerna läsas 1 dagens utlänska nyheter, innehåller följande: Alla Österrikiska Kejsaredömets updersåtare skola erkänra den förlust de gjort. De skola påminna sig, att detta rike, hemsökt af krigets olyckor, upplyftade sig åter till den vigt det inom det Europeiska samfundet äger, endust genom dess Kejsares ståndaktighet och sjelfförsakelse, dess förste Ministers och öfriga embetsmäns trofasthet, hvilken sednare dygd, fastän dep af pligtea anbefalles, likväl alltid hedrar den eller dem, som underlätta högsta maktens tunga börda. Häraf finner läsaren icke blott hvad förut är kändt, att den gamle Kejsaren var personligen af. hållen bland folket för sitt enkla sätt att vara, den förtrolighet, hvarmed han ofta under sina ensama romenader till fots talade till personer af folket och den anspråkslöshet och frånvaro af all flärd som rådde i hans hof, utan äfven att det endast är honom, hans förste minister och Embetmän, men icke sina egna ansträngningar och uppoffringar, som foiket har att tacka för att det återhemtat sig från krigets olyckor. Hvilken beundran förtjenar icke en sådan förmåga?