Aftonbladet – 16 mars 1835, sida 2

Det vigtigaste föremålet för Ständernas öfverläggningar är i nirvarande ögonblick de: f rslag till lag för enskilda sedelbanker, bvarmed de förenade Banktooch Lag-Utskottien inkommit, oc3x hvilket Lisaren återfinner på ett annat ställe i deita blad. Skulie det lyckas, ait genom tjenliga föreskrifter befordra tillkomsten af solida och väl ordnade privatbanker, så hafva Riiets Sänder vid denna riksd:g åtminstone lemnat efter sig en åtgärd, som kommer att verka mera välgörande på aila närin. gar och all rörelse i landet, än sjelfva realisalionen, hvilken i och för sig visserligen bar det vigtiga men negativa syftermålet att förekomna, de: ingen vidare genom statsmakternas äå!garder må blifva beröfvad en del af sin egerdom. Banker äro för de materiella funktionerca i ett samhälle detsamma som hjertat är i menniskokroppen, .cn medel punkt, till hvilken blodet saralas och ifi ån hvilken det sprider sig genom oräkneliga större och mindre kanaler; och likasom det senares jemza pulsslag tillkännagifva liflighet och styrka, likaså fiones ingenting som mera bidrager till ordning, trefzad och arbetsliflighet, än ett väl ordnadgt banksystem, hvilket båller folkets besparingar och öfverskotterna på dess arbetsvinst standigt fruktbara till nytt användande för industrien Vi frukia likväl att detta ändamål är långt if:ån att kunna vinnas med det förslag, som Utskotten nu afgifvit. Det synes oss hafva trenne hufvudfel; det ena, att genom den godtyckliga pröfningsrätt som föreslås ait upplåta åt Styrelsen i afseende på sjelfva rätlägheiens meddelande, men ännu mera genom den i 7 S medgifna lika öfverflödiga som orimliga makten att Regeringen skulle kurna befalla bankerne att inskränka sin sedelutgifning äfven inom mindre än den i lag stadgade roportionen till bankens tillgångar göra den enskilda förmögenheten beroende af makten, och ytterligare utsträcka det med så mycket skäl klandrade förmynderskaps-systemet ötver näringarna; det andra, att stadgandet om minst 50 delägare i solidariska eller lottbankar försvårar möjligheten af täflan, hvilken i detta liksom andra fall måste blifva en kontroll emot missbruk och ett för stort inflytande, samt i längden kunde skapa ett nytt slags penninggaristokrati och monopolier, hvarpå erfarenhet från andra länder ej saknas, utan att lik