Aftonbladet – 14 mars 1835, sida 3

JE VA ÖA RR 9 vändigheten fordra, att på förhand vara betänkt på och bereda Riksgäldskontoret, utvägar och me— del, att uppfylla den kontoret ålagde borgensförbindelsen för den visserligen icke omöjliga, oeh ej heller osannolika händelsen, att en eller flere af dessa pårsknade hbypoteksforeningar skulle mankerat sine förbindelser, eller hafva gått öfveranda innan nästkommande, ej förrän 1839 intr ffande Riksdag, och således sjelfva hafva blifvit uturståndsatta att, så till räntor som kapitalafbetalvingar afbörda sive skulder, det af Riksgäldskontoret garanterade lånet deribland innäknadt. Hafva ej Riks. Ständer i förväg och innan de nu åtskiljas vidtagit nödiga förfoganden och beredt Riksgäldskontoret utvågar att möta det kraf, som i en slik händelse ofelbart mot kontoret, i följd af dess Borgensförbindelse, varder anställat, så är det klart, att kontoret sjelft icke mer än hypoteksföreningarne kan vara i stånd att fullgöra desse ränte-och kapitalafbetalningar å det garanterade lånet, äfvensom att under Rikets Ständers frånvaro, och i saknad af deras föreskrift, emot ofvan citerade RF. 73 f, inga medel, hvarken för fullmäktige, eller ens för Regeringen stå att afstaffa för att dermed möta långifvarenas kraf, samt ändteligen att Rikets förut nog äfvemtyrade kredit, hvilken enligt 66 S. R.F. det åligger Rikets Ständer ensamma att vårda, möjligtvis härigenem kunde erbålla en obotlig stöt. För att möta och afvisa dessa billiga fordringar på omtanka och förutseende, må ej invändas, ätt delägarne i hvarje hypoteksförening äro genom de tre med-Ståndens beslut förpliktade att ikläda sig, och till Riksgäldskontoret iovgifva en gemensam ansvarsförbindelse, såsom ett förutgående vilkor för den borgen, å deras respektive låneandelar, som de af Riksgäldskontoret erhålla. Ty äfven under den mest gynnande, fastän föga sannolika förutsättningen, att Riksgäldskontoret efter slutliga utredningen och realiserandet af hypoteksföreningarnas konkursmassor, ej skulle göra någon förlust, så är dock tydligt, att kontoret under loppet af några år finge vidkännas stora utbetalningar i förskott så af räntor som uti kapitalamortissemenpt, hvartill, beldst i det betänkliga tillstånd kontoret blifvit försatt, i följd af de mångfslidiga utgifter, Rikets Ständer vid föregående och innevarande Riksdag, på detsamma anvisat, inga tillgångar finnas, såvidt ej Rikets Ständar nu, på sätt ofvannämndt är, före deras åtskiljande, för detta nya möjliga behof, bereda kontoret medel. I kraft af hvad jag nu haft äran anföra, och då detär af högsta vigt, om ej Rikets kredit på det äfventyrligas:e sätt skall bringas i fara, att Riksgäldskontoret icke ännu ytterligare blottställes för nya eventuella utgifter, för hvilka icke tillgångar också anvisas, samt till förebyggande af behof utaf R. St:s brådstörtade sammankallande till en brydsam urtima riksdag, i fall en eller flere hypoteksföreningar skulle ha gått öfver ända, och enär ändteligen några andra utvägar än en särskildt bevillning, för att möta denna möjliga nya utgift, icke lära stå att upptäcka; så föranlåtes jag att vörd:amt föreslå och anhålla, det Höglofl. StatsUtskottet, som har sig uppdraget att utarbeta alla detaljfrågor i afseende på den borgen Riksgäldskontoret skall för hypoteksföreningarse ikläda sig, äfven måtte åläggas, att, såsom en extra statsbrist upptaga, samt till Höglofl. Bevillnings-Utskottet uppgifva det belopp, minst svarande mot 2:ne års och troligen mot 3 års ränteoch kapitalafbetalningar å lånet, hvarför tillgångar böra Riksgäldskontoret beredas, och gerom bevillning anskaffas, samt att, till tidens vinnande StatsUtskottet genast må anmoda BevillpingsUtskottet att, utan afrvraktan of StatsUtskottets definitiva meddelande, i afseende på erforderliga summan, i förväg uppgöra, huru den särskilta bevillning eller gärd skall utgöras, hvilken, i följd af ifrågavarande nya utgift blir behöflig, och som under en särskild artikel: Bevillning för hypoteksföreningarnes lån, torde böra uttaxeras och i de skattskyldiges debetsedlar uppföras för att sedan serskildt redovisas. Skulle, hvad önskligt vore, om det ock ej är sannolikt, för Riksgäldskentorets behof icke inträffa, att före nästkommande riksdag behöfies utbetala dessa bevillningsmedel till det ändamål hvarför de blifvit anslagne, så lära de i alla fall under tiden ej blifvit onytiige för Riksgäldskontoret, hvilket derigenom kan minska sitt stora uppliningsbehof, och de komma i sådan händelse, att utgöa g