Aftonbladet – 13 mars 1835, sida 3

jande: Deras stil—i synnerhet i dem, som äroförsedda med signaturer: Philaletes, är icke ohöflig och stötande; den röjer den hyfsade verldens ton, och i allmänhet en viss hofsamhet i utiryck; men den erkänner icke heller möjligheten af ett misstag, eller viljin att någonsin låta rätta sina misstag; tvärtom utgå de från syvpunkten af en oantastelig ofelbarhet; Styrelsen har ej förvillat sig, och kan ej göra det; de, som ej gilla hennes förfarande, äro Frondörer, illasinnade, aspiranter till de platser hvarifråna de vilja störta de nuvarande innehbafvarena, spekulanter på folkgunst, hofgunst, penningar och utmärkelser, menniskor utan egen tanka och omdöme, på sin höjd ärliga, men inskränkta hufvuden, som låta leda sig af dagens mod, af någon tongifvande, eller af sin redliga afsigt, med förbiseende af det bedrägliga eller chimeriska i sättet. Någon allmän opinion finnes icke, och en folkvilja uppecbarar sig hvarken genom tryckpressen eller genom representationen, utan på sin höjd när hon i brytningens ögocblick uppträder i handling , — ändiligen ett faktum, alltför handgripligt att kunna förnekas; sjelfva den terminologi, som genom ett långvarigt bruk vunnit burskap inom det politiska skriftställeriet, eller de parlamentariska debatterna, är blott ett lån af fraser, hos oss antagna utan motsvarig betydelse, och så vidare. Det fones icke en gång, enligt denva tidnings försäkran, någon absolutistisk syftning hos Styrelserna, någon byråkrati, någon aristokratisk preponderans; allt är i den lyckligaste och mest blomstrande ställning; Regeringen har alltid rätt, både i. afsigterna och i medlen; represensationen har orätt, så ofta hon ieke ingår på Styrelsens åsigter; Publiciteten åter — det förstås, att härunder icke inbegripes dess ministeriella organer, — hafva icke allenast altid och a priori orätt derföre att de stundom ogilla Regeringens förfarande, utan rent af deruti att de existera. Det ges sällan hos representanterne, och aldrig hos publicisterne, något sjelfständigt omdöme, någon oegennyttig afsigt, något redligt fosterlands-nit ; någon oskrymtad kärlek för sanning, rättvisa och mensklighet; allt är der beräkning på vinst, på hämd, på enskilta utsigter och planer; deras: språk är aldrig höfviskt nog, aldrig nog undfallande, nog prisande; och såsom ett vilkor att tolerera dem, framställer man, näst det att lofqväda regeringen, den oskuldsfulla kallelsen att roa publiken och vara dess histrioner, såsom man försäkrar att tidningarne voro för 50 år sedan. Regeringen låter sålunda, om man får tro Stats-Tidningen sjelf, utgifva en tidning, för att bevisa att tidningar icke borde vara till, när de våga tadla och anmärka, samt för att göra folken uppmänksamma på, att detta tadel har en förderflig verkan på samhällets lugn och ordning, en revolutionär grund, och en omstörtande syftning. Vi torde kanhända icke behöfva säga läsaren, att alla dessa anspråk och beskyllningar icke framställts med fullkomligt oförtäckta ord, och att det ibland tidningens mänga artiklar visserligen kan uppletas en och annan fras, hvilken innebär ett tredjedels eller fjerdedels erkännande af yttranderättens behörighet och laglighet, eller jemt så mycket att de kunna framdragas såsom en reservation mot den karakterskildring, vi här sökt uppdraga, precist lika giltig som. vissa andra bekanta reservationer under hvilkas egid man icke allenast är fredad mot det juridiska ansvaret, utan äfven obehindrad, att sedermera i både parlamentarisk och publicistisk väg orda till försvar för de samma åtgärder, man i officiell väg afstyrkt. Men den som vill göra sig mödan, att genomläsa Stats-Tidningens uppsattser, skall likväl finna, att de drag, vi här tecknat, utgöra konturerna af deras allmänna fysionomi, samt att denna tendens öfverallt genomskimrar. Vi skola efter denna första eskiss, försöka, i en följande artikel, en litet noggraunare teckning af systemet, sådant det af Stats-Tidningen ges vid handen och sådant det ej förnekas af allmänt kända förhållanden. emm —— AA ———————EEEEA EEE LFEUÖUIEEEE——L ! -—rrss 0 0 I