Aftonbladet – 10 mars 1835, sida 2

och dessa Mordor Jemnait ivlucias pa adänvan Sjags egendom. Mina Lorder och Herrar af Underhuset! De underrättelser, som ingått från guvernörerne öfver mina kolonier, jemte de beslut, som der blifvit fattade, för att gifva verkställighet åt lagen om slafveriets afskaffande, skola blifva eder förelagde. Med mycken tillfredsställelse har jag funnit, att de lokala legislaturerne öfverallt medverkat till dessa vigtiga åtgärders framgång, och, oaktadt de svårigheter, som nödvändigt äro förknippade med detta ämne, ser jag intet skäl att nedstämma mina förkoppningar om en lycklig utgång. Under hvilka omständigheter som helst, kunnen J vara förvissade om mitt allvarliga bemödarde och min oafbrutna omsorg, att bringa Parlamentets välviljande afsigter tili full verkställighet. Många vigtiga ämnen finnas sem redan till en del varit föremål för öfverläiggningar i Parlamentet — och hvilkas afgörande, så skyndsamt som är förenligt med deras mogna öfvervägande, skulle vara gan: ska fördelaktigt för det allmänna bästa. Ibland de 2ngelägnaste af dessa ämnen är frågan om tienden i Irland, och sättet att bringa densamma till ett billigt och afgörande slut. Plaser skola eder föreläggas, som hafva till föremål att befordra regleringen af tionden i England och Wales — att förbättra vår civillagstiftning och lagskipningen i eklesiastiska mål —att upprätthålla en noggrannare kyrkodisciplin och befria dem, som afvika från kyrkans läror eller stadgar, från nödvändigheten att låta förrätta vigsel enligt kyrkans bruk. Änru har icke något betänkande inkommit från de kommissarier, som blifvit tillsatte att undersöka förhållandet inom de municipala korporationerne, men jag har aaledning tro att det innan kort varder aflemnadt, och att jag skall blifva i tillfälle att snart förelägga eder detsamma. Efter att hafva omnämt nedsättandet af den bekasta kyrkokommissionen, fortfor Konungen: De särskilta syftemål jag haft med iillsättandet af denna kommission är ett vidsträktare utbredande af gudstjerst enligt den biskopliga kyrkans läror, och att stärka denna kyrkas anspråk på mitt folks vördnad och tillgifvenhet. Det åligger miz äfven att göra eder uppmärksamme på Skottska kyrkans tillstånd , och på de medel, hvarigenom ökade tillfällen till gudstjenst för de fattigare klasserne i denne del af de förenade konungarikena , må kunna beredas. Det har vid detta tillfälle varit min pligt att fästa eder uppmärksamhet på åtskilliga vigtiga ämnen, som stå i samband med vår inhemska politik. Jag litar med fullt förtroerde på eder redebogenhet att medverka till alla sådana åtgärders vidtagande, som kunna undanrödja skäliga orsaker till klagan, och befordra mina undersåtares endrägt och lycka. Jag litar med samma visshet på den klokhet och försigtighet, hvarmed J skolen gå tillväga vid förändringen af lagar, som verka på stora och invecklade intressen, och som sammanvuxit med häfdvundna bruk, efter hvilka mitt folks vanor och känslor bildat sig. Jag är förvissad att vårt gemensamma bemödande skall blifva, då vi tillägga hvad som brister eller iståndsätta hvad tiden skadat, att gifva styrka åt grundvalarne för de inrättningar i kyrka och stat, som äro mitt folks fädernearf, och hvilka under alla skiften i de allmänna angelägenheterne, med den Allsmäktige Gudens välsigvelse , visat sig vara den säkraste borgen för folkets frihet , rättigheter och religion. Samma dag som detta tal hölls, begyntes i båda husen diskussionerna öfver adressen t1i4 dess besvarande. I öfverhuset pröponerade Lord Hardwiche först, att blott, jemte en omskrifning mutatis mutandis betyga Konungen husets tacksägelse. Han vidrörde alla de serskilda parsgraferna i talet, och önskade landet lycka till de glada utsigterna för en förminskninvg af de allmänna utgifierna och de reformer af missbruken som man kunde vänta S!g deraf. Han understöddes af Lord Gage, som talade om vigten af den krisis i hvilken Jlandet befarn sig, öfver den fara som hotade staten, monarkier, kyrkan och den allmänsa ordningen, gjorde Het. af Wellington några komplimenter, omtalade redan gjorda besparingar, men menade tillika, att om folket gick längre i sina fordringar, så blefve det slutligen omöjligt för Konungen alt regera 3 det statsskepp:, som ru fördes af Sir Dh Peel hade blott en tunn planka öfver den