Aftonbladet – 10 mars 1835, sida 1

—— mmm kan ofta ega större värde, än kvad ett Riksstånds majoritet, såsom en följd af tillfälliga omständigheter, beslutar, och der dag kan komma, då, utan hinder af en förut rönt förkastelse, den enskilte Representantens individuella åsigt gör sig med acklamation gällande. Detta torde böra öfvervägas af dem, hvilka af olikartade anledningar visat en synbar benägenhet att inskränka yttranderätten, föregifvande ömsom att tiden onyttigt förspilles, ömsom att vissa personligheter sålunda förnärmas, ömsom hvarj:handa former, som i brist af skäl kunna upfianas. Det var redan den 22 Dec. förledit år, som jag i Borgareståndets Protokoll nedlade en anmärkning dervöfver, att Korg!. Moaj!s Rådgifvare icke utverkat det redan vid den tiden af behofvet högt påkallade, och följakteligen efterlängtade svaret på Rikets Ständers skrifvelse om myntenheten. Vid tillfället af anmärkningens framställande, saknade densamma . det stöd hos Ståndets majoritet, som den, omkring 2 månader sedvare fått, euligt Betänkandet No. 102, röna i Banko-Utskottet. Genom detta Betänkande : har Banko-Utlskottet antydt huruledes väntan på myntenhetsfrågans afgörande verkat till uppchåll i Utskottets göromål och följaktligen, i sin mon aflägsnat tidpunkten för uppfyllande af Svenska folkets önskan i afseende på Ritsdagens slut. Hvad BavkoU:skottet sålunda förklarat skall mäirkligen bidraga til! afgöraude af den ganska vigtiga, nu mera icke serdeles tvistiga frågan, om rätta skulden till denna urtima Riksdags fördröjande. Sanningen skall i detta fall framstå klar och ren, utan att numera, uti Riksdegens 14:de månad, kunna fördunklas genom klagan öfver Riskd.igsformerne och utan att kunna bortresoneras af någon med Banko-Utskottets majoritet oliktänkande Reservant. Utskottets betänkande har icke i något hänseende hos Riksstånden påkallat srnan åtgärd än att till handlingarne läggas, men icke dess mindre har detsamma utträttat allt hvad derigenom åsyftats. Den deruti innefattade erinran kan icke direkte rör: andra personligheter är Kongl. Maj:ts Rådgifvare, och då desse samtlige, med undantag af Justitie Statsmistern äro representanter i tvenne Riksstånd, så hafva de i likhet med andra Riksdagsmän erbållit hvar sitt exemplar af ifrågavarande betänkande och hafva således: i första hand fått emottaga ofvannämde erinran. Kuvna de något deremot anmärka, lära de så mycket mindre underlåta att iakttaga tillfället dertill, som det icke är någon för det allmänna likgiltig sak att få utrönt huru det hänger tillsammans med den, i anseen.te till Riksdagens afblåsning, upkomne oefterrättlighet, och Konungens Rådgifvare förut understundom sökt, att i ärsnen af mindre allmänt intresse inför vederbörande Riksstånd, redovisa och försvara sine åtgärder i egenskap af StatsRådsLedamöter. . Framtiden skall visa, om icke en erinran af ännu alfvarsammare natur möjligen kan följa på dennaden andra Statsmaktens temporisation, som i förening med de väl bekanta Statslånsoperationerne utan tvifvel förlamat och återhtilit hela Riksdagsarbetet och som man måhända förgäfves skall söka urskulda med några i Stats-Rådets Protokoll tilläfventyrs befintliga anteckningar, ej mindre om den ofvannämnde frågans anmälande till föredragning än om dess upskjutande gårg efter gång. Grefve Frölich har i sin reservation omförmält min för någon tid sedan afgifoe motion i anledning af den Kongl. Majts skrifvelse, hvarigerom Rikets Ständer förständigats att vissa garantier mot sedelinnehafvare ännu åligger Banken attiakttaga. Den ädle Grefven har derjemte förklarat huruledes BankoUtskottet enhälligt ansett sig icke kunna ingå i tydning af meningen med ordalagen i nyssvämnde Kongl. skrifvelse. Måhända är det på detta sätt, som första faran upkommit af den inkonstitutionella boja hvarom Hr Ordföranden i sin nyssanåmnde reservation talat, ty visserlicen måste man föreställa sig någonting dylikt för att förklara huruledes ett Banko-Utskott kunnat uti en Banken nära rörande angelägenhet, finna det icke vara sig tillständigt att försöka en utredning af hvad som förekommit mörkt, till och med ogrundadt. Vid den i ordningen näst följande reservationen vill jag icke anmärka annat än att den i minnet återkallar, bvad en af styrelsens nuvarande förnämsta publicister, för några år sedan yttrat om den obegripliga ömtålighet för trycksvärtan, som vidlåder somliga af den gamla regimens anhängare. Casmmut men Arn ff OA fHaÄassta värl t Em Atian ftan da