Aftonbladet – 9 mars 1835, sida 3

V; vämde, att med posten i Tisdags underrättelser anlände, att Spanska Prokuradorerves kammare hade förnyat dess i sistl. September månad ti!l Regeringen aflemnade petition angående sanktionerandet af vissa fundamental-raåttigheter åt Spanska nationen. — Läsaren torde eriora sig, att förslaget till denna karta, eller hvad man vill kalla den, innehöll 12 särskilta lagstadganden, åsyftande alt ingen Spanior kunde tvingas alt göra någonting, som lagen ej ålägger honom; att hvar och en måtte genom pressen få offentliggöra sina tankar, utan någon föregående censur; att ingen skulle kunna förföljas, arresteras, eller ryckas ur sin boning, undantagande i sådana fall, som äro bestämda uti lagen och evligt de deri föreskrifna former; att ingen lag skulle ega retroaktiv verkan och ingen Spanior dömmas af tillsatta kommissioner, utan af vederbörande domstolar; att hvars och ens boning skulle anses för en fristad, som icke kunde våldföras, utom i de fall och med de former lagen föreskrifverz; att lagen vore lika för alla Spaniorer, i skydd, belöning och straff; att alla egde samma rättighet till civiloch militärtjenst, utan annan skilnad, än den, som uppkommer af olika duglighet och förtjenst; att en hvar skulle deltaga i de utgifter, som statsbestyret erfordrar, och af Cortez fritt beviljas, i förhållande till hvars och ens förmögenhet; att eganderätten vore helig och egendomskonfiskation afskaffad; att auktoriteter och embetsmän, som våldförde den personliga fribeten eller säkerheten och eganderätten, beginge ett brott och skulle ansvara derför inför lagen; att ministrarne sku!le ansvara för förbrytelser emot grundlagarne, för brott af förrederi och försnillning, för våldförande af personlig frihet, personlig säkerhet och eganderät!; samt att borgar-milis öfver hela landet skulle organiseras, enligt det sätt Cortez komma att besluta, Då dessa såkallade fundamentalrättigbeter noga betraktas, finner man, att de innehålla samma hufvudvilkor för medborgerliga rättigheters och skyldigheters bestämmande, som sednare tiders upplysning gjort till ögonmärke för flera nationers politiska rörelse; men bvilka mer eller mindre blifvit eftersatta och förgältna, så snart makten åter sett sig ledig från ögonblickets tvingande omständigheter. Det är i allmänhet förhållandet, att revolutionerna, grundade på den allmänna obelåtenheten, likväl utföras af intressen, hvilka, sedan de vunnit deras eget mål, qvarlemna det allmännas åt ouppfyllda önskningav. Den Spanska kammarens iteratum visar 1 detta fall ett exempel, som få andra länders historia kan framte: det neml., att de enom revolutioner i makten inträdda klasserna med allvar tänkt på de rättigheter, som, ehuru naturliga och oskiljaktiga från en nations verkliga frihet, säkerbet och trefnad, likväl, såsom begränsande maktutöfningen, af ett parti, som tillegnat sig namnet af det konservativa, gerna framställas såsom vådliga, eller, som det kallas, icke ännu mognade. Om äfven desse Spanska fundamental-rättigheter, ännu lemna något att önska, (hvarvid det likväl bör erinras, att representations-rättigheten och rättigheten till offentlig undervisning, redan der fin