Aftonbladet – 7 mars 1835, sida 2

Medan Regeringarna nästan öfverallt arbeta på att inskränka och fängsla tryckfriheten, hvaraf man sednast sett prof i Tyskland uti förbudet att i ett lands tidningar meddela något om en annan Tysk stats inre angelägenheter, som icke förut stått i den statens egna tidningar, hvarest det genumgått behörig censur, så visa folken öfverallt att de anse denna samhällsrättighet såsom det dyvbaraste palladium och nyckeln till alla andra. Förbållandet i Danmark är ett bevis härpå. Ett allmänt ryckte förspörjes att Konungen derstädes ämnar låta utfärda en py tryckfrihetslag, med trångare gränsor för yttranderätten, och genast skynda personer af alla klasser, icke den exalterade ungdomen, utan de förmögnaste medborgare, höge embetsmän och vetenskapernas idkare, att underteckna petitioner till Konungen emot detta steg, — Vi meddelade i går den skrifvelse H. M. Fredrik i anledning häraf utfärdat; men vi för moda, att äfven sjelfva innehållet af den petition, som blifvit undertecknad i Köpenbamn, skall intres sera Läsaren, hvarföre vi förskaffat oss del deraf och här meddela densamma: Till: Konungen. Den förtröstan, hvarmed den Danske medborgaren är van att vända sig till sin Konung i åligganden, som angå hans väl eller ve, ingifver oss den förhoppningen att Eders Maj!. allernådigst skall skänka dess uppmärksamhet åt ett andragande, som frambäres till E. Msjts thron af undersåtare, lifvade af de mest vördnadfulla tänkesätt och det oinskränktaste förtroende. En underdånig förbön för den frihet, som enligt närvarande tryckfrihetslag äger rum i Danmark, är föremålet för denna framställning. Den frambäres af män, som uti olika ställningar i samhället alla hafva sträfvat, ehuru på åtskilliga sätt, att njuta den ädla frihet, hvaraf det Danska folket bittils varit i åtojutande, för att meddela ordet åt medborgare och att mottaga det af mezedborgare; af män, som alla äro genomträngda af öfvertygelsen om det oskattbara goda, folket har haft i denna frihet; af den öfvertygelsen, att de icke bättre kunna ådagalägga sin erkänsla för denna frihet och sin t:cksambet mot dess gifvare, än då de förena sig om, att framföra till deras Konung den bön, att han icke måtte beröfva sitt folk, hvad han sjelf har gifvit det. Det är nu öfver ett halft sekel, som Danmark varit styrdt af Eders Maj:t. Efierverlden skall bevittna, att ingen tidrymd i Danmarks historia har så stora framsteg, en så glädjande utveckling att framvisa af språk och litteratur, vetenskap och konst, allmän upplysving och förståndsodling. Den skall också bevitna, att ibland alla de omständigheter, som gymnat denna utveckling, var ingen så vigtig, så välgörande, som en tryckfrihet, byggd på den i vår lagstiftning uppställda grundsats, att Författare endast genom lagarna öo inskränkta i deras verksamhet, och vid öfverträdelser emot dessa, endast äro urderkastade domstolarnas beslut. Ty säkerheten under lagarna gaf sinneslugn och tillfredsställelse; fribet under lagarna gaf mod och håg till verksamhet, och et frodigt uppblomstrande af litteraturen i dess åtskilliga grenar förskönade lifvet, spridde allmänt nyttiga kunskaper till alla stånd af samhället, tillskyndads ära åt det Danska namnet och välsigpelse öfver regeringen, som vårdade sig om den ädla växten. Femtio år och derutöfver har förflutit under denna faderliga regering, rika på omhvälfvingar når och fjerran, och på pröfvande händelser, Om folket under sådane tider rönte hvad det hade i sin Konung, så hade det icke mindre tillfälle att visa Konungen, hvad han hade i sitt folk. Medan ett hemligt misstroende undergräfde lugnet 1 andra stater, bestod det Danska folkets tillgifvenhet och trohet hvarje prof. Ty detta folk hade sin regerings förtroende, hade det starkaste bevis bärpå i en tryckfribet, som i andra stater inskrärktes med alltid större ävgslighet; och, likasom folket lärde att akta och fatta värdet af denna tryesfrihet högre och högre, med hvars tillhjelp förbättringar framka!lades, missbruk upplystes eller förhindrades, likaså lärde det sig också att begagna den fria tankeyttrin. gen till utveckling och stärkande af medborgaresinnet och de borgerliga dygderna, lärde sig att förmildra de onda dagarnas betryck genom trohet, tålamod och uppoffrande bjelpsamhet, och att vända de goda dagarna sig till nytta genom kunskap och drift, lugn och samdräögt. Denna: välsignelse, som är det bösta loftal öfver -— 3 SE KI FT oo 8