Aftonbladet – 7 mars 1835, sida 1

RH eneste RIKSDAGSUNDERRÄTTELSER. Bondeståndets plenum den 16 Februeri, (Forts. fr. Onsgagsbl.) JOHANNES ANDERSSON från Jönköpings: län hade redan vid förra tillfället yttrat sig icke kunna samtycka till utlänsk skuldsättning, och förenade sig derfö:re med dem som yrkade afslag å inbjudningen. JOHAN. BENGTSSON från Westernorrland vore icke blard dem, som arbetade för lånet, men trodde dock ait man vid det oundvikliga valet mellan 2:ne onda, måste taga det minsta. Huru ville man inbilla rågon, att Riksgäldskontoret skulle kunna upplåva medel på 6 a 3 månaders uppsägning, för att åter utlåna dem på 377? Och då man saknade medel till betalande af möjligen uppsagda kapitaler, skulle följdea blifva att Riksens ständer snart måste ånyo sammanträda för att dertill ansiaffa tillgångar genom Bevillnieg: Talaren kunde derföre icke gilla Bondeståndets förra beslut eller biträda Anders Danielssons nu något förändrade mening utan biföll inbjudningen. — För öfrigt föreföll det besynverligt, att flera ledamöter från södra orterna, hvilka förr klagat öfver den allmänna penringebristen nu, då afbjelpandet der2f vore i fråga syntes dela en motsatt öfvertygelse. Man bade äfven sagt att de lånetillgåogar söm kunde tillvägabringas, icke skulle komma allmogen till godo, utan endast användas till underhållande af Adelns lyx; men om äfven så hände, skördade dock land!mannen gifven vinst af ett ökadt rörelekapital, och lättare afsättning med högre försäljningspris å jordbrukets produkter. — Skriftligen tillade Johan Bengtsson att inbjudningens antagande betydligen skulle förkorta Riksdagens längd, då, efter en af honom nu framställd beräkning, det sedermera återstående af denna fråga kunde fullständigt afgöras på högst 5 veckor. Om den deremot nu afslogs och frågan skulle afgöras i förstärkt StatsUtsk., skulle, i händelse inbjudningsförslaget der blefve gällande, till frågans afgörande åtgå minst 12 veckor, och antogs åter af förstärkta statsUtskottet Bondeståndets beslut, erfordrsdes för uppgörandet af reglemente för uppoch utlåningen, m. m. minst 20 veckor. Dessutom ansåg ban stora vådor skola uppkomma genom Riksgäldskontorets befattning med sjelfva låneoperationer; hilst en ouppsögbar utlåning skulle grundas på uppsägbara tillgångar. OLA JEPPSSON från Blekinge hade varit sjuk då Bonde Ståndet förra gången fattade sitt beslut och sålsdes icke deltagit i afgörandet om sjelfva principfrågan. Och då denna nu gerem 3 ständs beslut vore afgjord, vore all discussion derom öfverflödig. I afseende på de nu ef Bocdeståndet å era, och Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet, å den andra sidan, antagne förslag, afsåg talaren Bondeståndets försleg mera vådligt, ty om t. ex. en enskild man behöfde pengar, och en hjelpsam granne ville med sin kredit bjelpa honom, samt derföre upptog lån på 3 a 6 månaders uppsägning och åter upplemnade dem åt grannen på 10 år, skul!e, i händelse lånet uppsades, den hjelpsamme grannen sjelf komma i förlägenhet och antingen nödgas upptaga nytt lån, eller målända sälja sin fastighet, allt till betalande af annans gäld. Samma förhållande skulle inträffa med Riksgäldskontoret, om Bondeståndets beslut antogs, ty sannolikt skulle de upptagne lånen tidt och ofta uppsägas och derigenom bringa kontoret i förlägenhet. Om Rikets Ständer skulle upptäga lån, borde upplåningsvilkoren vara desamma som för utliningen, -Angående Anders Danielssons yttrande, att staten icke borde ikläda sig någon borgen, erindrades, att om Staten åt annor man upplånade penningar eller gingo i borgen för hans gäld, vore lika vådligt, men ändå äfventyrligare vore bondeståndets beslut. Talaren sjelf hade en gång upplånat penningar för att hjelpa en skuldsatt prest, och en an nan gång gått i borgen för en prest, men beg