Aftonbladet – 6 mars 1835, sida 2

Skannad artikel från Aftonbladet, 6 mars 1835: digt betungande.
digt betungande. Det är newl. 1 förra afseendet tydligt, att en stor benägenhet hos Brr fullmäktige måste vara öfvervägande att ställa konterets lånerörelse på så långa terminer som möjligt, och den hittils begagnade oformliga belåningen på 10 och 15 år visar detta tillräckligt. Men naturligtvis medför ett sådant lånesätt, alltid högre ränta, än om uäpplåningen ställdes på 3, 6 till 12 månaders uppsägning; hvilket för kontorets förvaltning visserligen medförde ett större besvär, men deremot för de skattdragande, eller staten, en stor besparing i räntekostnader. Denna olägenhet är likväl ett intet emot den rubbning och strypning af rörelsekapitalet, som åtgärden skulle åstadkomma. Att låta rantan blifva fem procent, och upplåningen fåverkställas äfven med några procents rabatt å kapitalet, vore väl detsamma, som att icke allenast i ett ögonblick öfverallt höja penningeräntan på enskilda lån, äfven mot för sta inteckniog, till sex procent, utan äfven att för alla dessa år ur den enskilda rörelsen rycka de sex millioner, som behöde upplånas, samt ästadkomma ännu flera uppsägningar; och sex millioner ifrån trettio, det vill säga en femtedel, under det nya näringar hålla på att skapa sig, och rörelsekapitalet snarare behöfde ökas än minskas, det vore utan tvifvel ett det strängaste strypsystem man kunde tänka sig, oaktadt allt hvad Hr Professor Agardh i sina financiella fantasier framställt, att öfvertyga det Engelska folket om den lycksalighet det åtnjuter genom sin statsskuld. Om penninagarne också utgå på annan väg, så blir detta något helt annat, De ryckas i alla fall ur sitt naturliga lopp in i konstiade afledningar. Om således det onda af lån här icke kan undvikas, må åtminstone alla de, som med sina röster bidragit till beslutet att pantsätta statens kredit för att garantera enskilda låneinrättningar, erinra sig, att genom den föreslagna åtgärden af lån mot så hög ränta och långa terminer, måste uppstå en indragning på rörelsekapitalet för jordegaren och näringsidkaren, större än hela det föreslagna lånet till hypoteksinrättningarna, hvars förmenta goda verkan sålunda härigenom skulle helt och hållet tillintetgöras; en principlöshet, som alltför tydligt skulle ådagalägga, att det hos dem som egentligen ledt operationerna i lånefrågan, alldeles icke varit den förespeglade nyttan för jordbrukaren, utan endast och allenast tillfället att komma in i lånestemet, som utgjort hufvudmotivet till alla gjorda ansträngningar. Dessa vådor skulle deremot, åtminstone till större delen, undvikas genom lån på kortare uppsagningstid och lägre ränta, såsom vi nyss nämnde Vid ett sådant upplåningssätt är visserligen att anmärka, att banken för handels-diskonten använder detsamma, och således till 3 och till och med till 2 proc. kunnat anskaffa medel, som den utlånat till 5 proc. Möjligen, säger man, upphörde helt och hållet denna bankens lånerörelse om Riksgäldskontoret började upplåna mot t. ex. 3 proc. på 3! månader, eller 4 proc. på 6 månader eller 4z proc. på ett års uppsägrIng. Men, om man närmare tänker på saken, torde denna frukian lätt försvinna. Man vet att Filialdiskonternas 3 procents räkning uppgick till öfver 5 milliener Rdr, och att den kunnat sträckas langt derutöfver om dessa inrättningar försökt sådant. Man betänke hvilken lättnad dessa obligationer göra för all kassarörelse; samt att ifrån den stunden, så väl i hufvudstaden som i orterna, all kassa kostar mindre att vidmakthålla, hvarigenom större vinster äfven utspridas till industrien, sedan handeln till en början fått sin andel deraf. Man betrakte, att sedelstocken genom dessa löpande obligationer får en lindrig, och successiv ökning, som måste numera vara väl. görande, sedan det metalliska myntets obehindrade vexling betager en sådan förökning all inflytelse på sjelfva myntets värde, under det den lifvar rörelsen, lättar omsättningarne och lossar fästade kapitaler. Att till följd af allt detta, en större lånesumma kan i vårt land framdeles blifva rörlig på låg ränta, än förut då banken var tillstängd, är alltså lätt insedt; och fördelen af ett sådant lånesätt för Riksgäldskontoret är således lika tydlig, som att det allmänra och de trafiketande lika med de skattdragande deraf draga pytta. Vi önska således, att Stånden måtte i denna sak inskränka fullmäktiges rättighet derhän, att upptaga lån, till större eller mindre belopp och nied vilkor, att obligationerne ställas på 3, högst 12 månaders uppsägnivg, samt mot 3, högst 47 procent ränta. RiksKaltdobantarnt barn 2 sån fänka intill nästa riksdags

6 mars 1835, sida 2

Hela sidan 2 av Aftonbladet, 6 mars 1835