ET R———L we — ——A rss RIKSDAGSUNDERRÄTTELSER. Slut från gårdagsbladet af Hr Grefve BjörnstjerI nas yttrande rörande räntepersedlars lösen m. m. Den indelta armåens befäl ökades nämnde år 1812 (i anledning af beväringsmanskapets tillkomst) med icke mindre än 724 nya beställningar, från och med Majors graden, ; till och med underofficerare, till hvilkas aflönande icke I anslogs mer än 127 fändrikslöner (å200 Rdr) och 27 rotelöner per regemente, så att 105 befäl vid hvarje indelt infanteriregemente nu måste lefva med hvad 68 förut åtnjöto allt sedan Carl XI:s tid. Häraf följer att, till exempel af de vid hvardera regementet befintlige 12 Kapitener endast 3ne åtnjuta KapiI tenslöner, 8 Löjtnants och 1 Fändrikslön ov. s. v. i alla de öfrige graderna. Att nu i sådane förhållanden ytterligare vilja nedsätta den indelta armeens löningsvilkor, och till det belopp, som skulle blifva en följd af Utskottets förslag, kan jag aldrig tillstyrka, och är öfvertygad att det hedervärda B nde: Ståndet (om upplyst om förhållandet):icke elier kan yrka, och åtminstone ej utan derföre lemnad ersättning. Ingen skulle önska mera lifligt än jag, att hela vårt orimliga Grundskattningssystem, med dertill hörande indelta räntor, och indelta löner skulle öfverändakastas, och ingen torde bafva nedlagt mera arbete än jag i detta syfte. Men Utskottets förslag leder aldeles icke till detta vigtiga föremål, hela grundskatten bibehålles; hvar och en skulle på Decenniet betala lika mycket som nu, blott en jemnare fördelning åren emellan skulle uppstå deraf, och denna ringa fördel lönar sannerligen icke mödan att till sina grundprinciper förändra beskattningssystemet och än mindre att göra detta på rättvisans bekostnad. Huru litet man vill göra för det verkligt stora föremålet, af grundskattens minskning lemnar nuvarande Riksdag ett ovedersägligt bevis på. Uti det Riksstånd, som hufvudsakligast skulle vinna derpå (och vinna millioner) har en enda Riksdagsman gjort en deråt syftande motion, men just denna Riksdagsman hade missödet att blifva utvoterad, och har dess motion icke eller vzrit lyckligare än sjelfva motionären. Att nu i sådäne förhållanden vilja tillvägabringa en particl förändring, af vårt grundbeskattnings-system, medförande en ganska ringa vinst för räntegifvaren, men deremot en stor förlust för räntetagaren synes mig vara, lika litet vist som rättvist. Upphäfvandet af grundskatten (till mer eller mindre belopp) sknlle medföra den oändliga fördel för Svenska jorden, att återverka på dess kapitalvärde, enär t. ex. 100 Rdr berttagen grundskatt från ett hemman, höjer dettas värde med icke mindre än 2000 Rdr kapitalvärde, så väl i köp som arfskift nm och försäljningar. Hvad som är sannt för ett hemman är sannt för alla. Om således hela grundskatten (3 millioner Rdr) kunde upphäfvas, skulle Svenska jordens värde derigenom stiga med ett motsvarande kapitalbelopp af 60 millioner Rdr, och får jag vördsamt hemställa; hvilken slags annan åtgärd möjligen skulle kunna tillvägabringa ett dermed jemförligt resultat, YT araade nu till nära hela beloppet af den intecknade skulen. Visserligen måste den, medelst grundskattens upphäfvande förlorade statsinkomst af 3 millioner ersättas på annan väg, men när den indirekta beskattningen dertill erbjuder sig sjelfmant, och denna icke återverkar på kapitalvärdet (ty att betala några skillingar mer för ett skålp. socker eller kaffe eller för en kanna Bränvin, minskar ju ieke sjelfva hemmanets värde, hemställer jag vördsamt om aet icke vore önskbart, att öfvergå till detta system, och om icke grundskattens upphäfvande skulle vara en nationalvinst, af icke mindre än 60 millioner. Såsom slutsatts af hvad jag ofvan vågat anföra mot Utskottets förslag jemte den modifikation deraf Hr Friherre Palmstjerna framställt får jag vördsamt yrka, att i fall Ridderskapet och Adeln skulle antaga den sig derpå grundade inbjudning af det hedervärda Bonde-Ståndet, det må vara mig tillåtet att i stöd af 56 SY Riksdagsordningen få vid målets återupptagande göra motion, om ett löningsanslag för den indelta armån till ersättning, för hvad den, genom det så fattade beslutet skulle komma att förlora. ERSTA GT KET FER NN SSR ONE TIS RAA