Aftonbladet – 4 mars 1835, sida 1

de HNiksdeg nade tren honungen emotiagit 2:ne propositioner, som synnerligen vittnade om Styrelsens välvilja för jordbrukets upphjelpande. en ena, om de tysta förmånsrätternes afskaffande, hvarigenom Hypoteksföreningar kunnat, utan Statens mellankomst, bilda sig; och den andra angående Statslån, hvilka båda blifvit afslagne. Tre Stånd hade dock i senare frågan, beslutat upptagande af lån till jordbrukets understöd, men icke varit ense om sättet för deras upptagande och arvändande, ehuru man kommitöfrerens derom att Hypoteksförzningar vore enklaste medlet för ändamålets vinninde. Tvenne förslag voro afgifoe och striden dem emellan syntes lätt att afgöra. Det ena innehölle att Staten skulle garan-. tera fullgörandet af, i enlighet med Riksens Ständers föreskrifter, bildade Hypo:eks-föreningars låneför bindelser, till visst belopp; och det andra, att Rg Kontoret skulle auktoriseras, att upptaga lån i smärr portioner mot 4 1-2 proc. ränta och mot förbiadelser, uppsägbara på 6 å 3 månaders tid, samt deref ter utlåna desse medel på sätt, att endast årlig ränte och amortissementsprocent till kontoret skulle återgåAf dessa förslag skulle visserligen det senare verksammast bidraga till inländske kapitalers framlockande, i händelse -någre sådane funnos skrinlagde, men Tsalaren fruktade dock att förslagets brister voro öfvervägande. Den märkligaste bocken deruti vere att vilja grunda ouppsägbar utlåning på uppsägbara tillgångar. Möjligen skulle penningar småningom kunna erhållas, bland annat från publika kassor, som aflemnade sine innestående kapitaler och kanske äfven från en och annan kapitalist; måhända äfven utlänningar skulle finna uträkning, att lemna kontoret lån. Men just detta senare vore lika skadligt, ty utländningen lemnade icke lånet i någon metallisk valuta, utan endast i vexlar, hvearigenom han äfven blefve i stård att inverka på kursen, isynnerhet som det vore tänkbart, att en sammansättning af långifvare kunde äga rum att på en gång uppsäga, åtminstone större delen af lånet, och Rgs-kontoret derigenom blifva föranlåtet att antingen låta preja till 5ig förmåntligare vilkör, eller uppnegociera medel mot möjligen högre ränta. Den häraf uppkomna bristen komme säkert att läggas på bevillnirgen vid nästa Riksdag, ty lånen hos den evskilde låntagaren kunde icke uppsägas, De fordna diskonterne hade för de orter, som af deras fall fått känna följderna, varit ett minnesvärdt exempel på utgången af en dylik finansplan — Wisserligen hade man föreslagit ett kreditiv på Banken för Rgs kontoret, men utom det att beloppet vore otillräckligt, stridde sådant mot den antagna realisationsprincipen, att Banken skulle göras oafhängig af Statsverket. — Riksgäldskontoret skulle dessutom få större svårighet, än Hypoteksföreningarne, att erhålla penningar och den föreslagne operationen skulle föranleda till betydliga utgifter och olägenheter. Om deremot inbjudningen antogs, undvek Staten all beröring med hvad den icke egentligen tillhörde. Någon förlust för Staten kunde derigenom icke uppkomma, ty garantier innefattade endast årliga räntan och amortissementsprocenten, och Staten ägde tillfälle, att genom ombud vid Hypoteksföreningarnas årliga revisioner, skaffa sig upplysning om deras tillstånd, Säkerheten för lån, bevarades ätven i allmänhet säkrare, då lokala styrelser undersökte dokumenten, än om sådant skedde på afstånd. Talmannen bad Ståndet derföre icke låta förvilla sig af förespeglingar om fördelen af inländska lån, utam besinna att kvarje publikt lån är både utländskt och inländskt, då då man ej kunde hindra utlänningen att i lånet låta insätta sina kapitaler. Inbjudningen borde derföre antagas, och hypoteksföreningarne icke, genom afslag derå, fördröjas att träda i verkställighet. Talmannen kände jordbrukets behof och vore öfvertygad att det af Ståndet förut antagna förslag skul1e aldrig leda till något resultat, derföre röstade han för bifall till inbjudningen. LARS LARSSON fr. Skaraborgs län trodde att nyttan af ett på amorteringsfot ställdt lån för jordbruket, nu vore allmänt erkänd, och att endast en, måhända inbillad farhåga för utländskt lån vållat, att BondeStåndet, i fråga om sättet för lånets tillvägabringande, afvikit från 2:ne af de öfrige riksstånden och antagit ett förslag, som, ehuru välment, medförde sådana svårigheter för verkställandet, som nästan motsvarade ett rent förkastande af låneprincipen; och endast den omständigheten att med uppsägbara upplånta tillgångar vilja tillvägabringa ouppsägbar utlåning, syntes nog att visa orimligheten af ett förslag, hvilket, om det icke Ultra fr oo alle AR Ka ASIA ARK fs