Aftonbladet – 3 mars 1835, sida 2

—-——..s. mn nn RrJ rv YÖYJnooonnOnnuo -OoÖnyXOont ooc Prosten Warholms i gårdagsbladet omnämda skrift will Nykterhetsföreningen meddelas här nedan: Till Direktion för StockholmsNykterhetsförening. I anledning af Stockholms nykterhetsförenings anmodan till nykterhetsföreningarne i landsorterne, att lemna underrättelse om hvad sig tilldragit under de senast förflutne a:ne åren, så väl i afseende på nykterhetsföreningarnes framgång eller upplösning, sem angående nykterhetens till eller aftagande i allmänhet, får jag äran afgifva följande? De förändringar, svm under de 2:ne senaste åren tilldragit sig med npykterhetsföreningen i Böne, äro ej stora, om man blott ser på antalet af antecknade ledamöter. Ty flera hafva visserligen under tiden tillkommit; men andre åter, dels ärligt afsagt sig föreningens förbindelser, dels i tysthet återgått till sin fordna diet, så att antalet nu kan anses vara ungefär det samma, som min berättelse af Augusti månad 1832, istagen i Aftonbladet för samma år N:o 204,205 upptager. Men afser man åter sjelfva nykterhetsidecen, opinionen derom hos folket och dryckenskapens aftagande, så tvekar jag ej att säga, att den goda saken ått framföre. Man tror ej nu, som förr, att bränvinet är oskadligt, ja nödvändigt, har börjat gifva akt på dess skadliga verkningar i fysiskt, moraliskt och ekonomiskt afseende, och tror ej, att, blott man sofvit ruset af sig, man i allt är lika bra karl som förut. Man anser ej nu, som förr, skamligt, att vara utan bränvin, dömer ej som snålhet denna brist hos sin granne; hvarföre bonden ock vanligen, då han slu!at sitt bränn, reser till staden och afyttrar dess produkt. Man räknar ej, nu som förr, för en tapper bragd, att kucna supa och bära mycket; tvertom anser man drinkaren med förakt, och han sjelf blyges, ty han vet, att han förtjenar det. Man kan nu, i motsats mot förr, resa till marknader och auktioner, utan att träffa någon af sina bekanta öfverlastad; kan, i motsats mot förr, öfvervara både bröliop och begrafningar, utan att se en enda rörd af bränvin. Gästabudets värde uppskattas ej efter gästernas rus; ty vanligen bjudes ej bränvin mer än 2 eller 3 gånger vid middagen, apetitssupen inberäkrad. Förr måste supas på bvarje rätt. Då den ene grannen hälsar på den andre, anser värden ej nödigt, att bjuda 25 3, 4 supar, för att undgå gnidarenamnet; man anser sig å ömse fgidor belåten med en. Större samqväm, såsom barndop, kyrkogångsöl, begrafningar, körhjelpor, fo. Mm. anställas nu någen gårg utan alla spirituosa, då bränvin förr vid dylika tillfällen utgjorde allt i alla. I slutet af sommaren gjorde en rik bonde begrafning åt sin mor. Socknens redbaraste allmoge var der samlad, jemte husets förmögna slägtingar. Men ej en åroppa spirituosa fanns under hela kalaset. Det turde böra anmärkas, att i detta lag Voro 4 redbara husfäder, utem värden, som Vero absoluta pykterhetsvänner, Alla gästerna visade sig glada och nöjda; de fleste voro det verkligen. Men om ock några kände en törst, som ej kunde siäckas af värdinnans goda öl, skämdes de dock, att låta förstå det, Många som 1 början voro våra ifrigaste motståndare, hafva dock småningom minskat sin bränvinsration, Oo funnit sig väl deraf, utan att just cikänna orsaken. Mest glädjande att erfara är likväl det, att de fleste föräldrar äro öfvertygade om skadligheten att ge sina barn bränvin, hvarmed fordom börjades, innan barnen ännu kunde nämna den giftiga dryckers namn En frivillig öfverenskommelse har ock blifvit träffad af föräldrarne öfver bela pastoratet, att icke ge nogdomen bränvin förrän de fyllt 15 å:; och denna hålles samvetsgrannt af en stor del, om ock ej af alla. . Detta är i allmänhet taladt. Det behöfver ej anmärkas, alt en del menniskor finnas, som ej kunna förbältras. Det är nödvändigt, att en krigsförklaring mot en så mäktig fiende, som dryckenskapen, till en stor del måste vara en röst i öknen. hälst då den förspörjes endast på enskilta ställen här och der, ufan att finna: genljud i angränsandö. ort.r och församlingar. Ofta möter man detta inkast: WVore sådana föreniogar allmänna, ville vi gerna gå in derpå; men hvarföre skola vi nu vara olika alla andra och bli utpekade, då vi komma till främmande församlingar. Det är en bedröflig anmärkning, att presterna fortfata att mis känna sin kallclse att verka för denna sak, såsom ett a vigtigsste medel till nationens pånyttfödelse; äfvenfesta ståndspersoner — alla här i orten — empel, dels med sia pränvinspannor, hvarpå deras exr t bemödande, Emellertid bafva denna församlings 4 prester, som alla äro absolutister, ej tröltnat, och, hoppas jr skola ej tröttpa att efter vår förmåga verka för nykterbetens sak, med mera afseende fästadt vid opinienens förbättrande, än ättar bärvid mest. Ememolistens ökande. Exemplet uträ : fortfara att hvila och bränsom, att de fl dels med sitt ex ; stens hvilar, motarbeta vår na dan de nedlagde brännerierne ICE BYLA vin i prestbusen icke bjudas hvarken ät förrämare eller ringare, icke heller något surrogat utom öl, har en hvar bland de enfaldigare hvilka fterdö med förtroende se på va lärare och följa deras e erdöme, en ständig påmiasina lärare och 10:12 usrliehet, Vid hösgtidligare till