Aftonbladet – 28 februari 1835, sida 3

z ABelsen. Han u Pos, och venster skörten af u b-eder 1 sin ifver till BYBEr vem les ss:r: : sin la, S!Ck, så att man vin hvarje af hans kvopps hvälfningsr kunde tro sig se en lätt segelbit vaggande för vinden i öppen sjö. La! detta pepper, sade han änduigen, slangande till Pre. denten, man vet ej hvad för ett bevis, och döm om antlsgel:en ens är sannolik. Moamsell har ingen ting sagt. Icke ett ord vid tillfället och likväl hade hoa kunnat låta fasthåilla mig om hon trott mig brottslig. (med en elak min) Hon var icke ensam, hon hade en till stt försvar. Mamsell Potiegr: Jag kom ensam och gick ensam från spektaklet. Hergo: Jag kunde väl tro det, om jag ej betalt Er med några sockerpullor och ni då sagt mig att ni hade till god vän en municipal-gardist samt att ni var från Picardie. Mamsell P: men hvarföre, förlåt mig, har uni saxar i handen? Hergo: Etwt fruntimmer hade gifvit mig ett äpple och jag petade tändren med min sax, den jag hka litet lägger från mig som någonsin kammen och rakknifven; så är min opimon. Presidenten: Men hvarföre alla dessa verktyg? Ni har ju ej arbetat under flera månader? Hergo: Ob, man kan träffa på en som vill rakas: en tillfällig hårklippning; sådant hjelper till, då man lefver af hvad pappa sänder en ifrån landet. Jag är alltid färdig. (Aärvid .uppdrager den tilltalade sina saxar ur fickan och synes söka bland åhörarne något till klippning benäget hufvud.) Flera vittnen, som den anklagade kallat, intygade att han varit helt lugn, då man antastat bonem för de 4 francs; att han qvarstadnaty fastän ban kunnat aflägsna sig innan Poliskomissarien ankom; samt att då han visiterades, han blott äst på sig 20 sous. Domstolen befriade honom och gaf hänvisning, för återsökander . af rättegångskostnaderna. Mamsell Caux smälter i tårar och snusar pris på pris. Försigtigt har hen lagt en näsduk i hvardera fickan på sitt blåa förkläde, den högra är ämnad för gråten, den venstra uteslutande för näsan. Hon är anklagad att hafva pantsatt ett lakan tillbörigt hennes värdinna. Hon bekänner det? stackars flicka, det är kärleken som förledt henne till denna origtiga handling. Min fästman, säger hon, badande den högra näsduken i sina tårar, min fästman hade icke smakat föda på 32 timmar, han behöfde en soppa och litet sallat. Käranden, en fru som hyr ut rum, med skarp ton och hotande åtbörd: Om Er munsjör fästman fästman icke ätit på 32 timmar, hade han åtminvstone druckit tillräckligt; ty han kunde icke stå på benen och ni sjelf hade men, stor sak, det hör icke hit. Mamsel Caux, teger sig en pris och ombyter både näsduk och ton: det rör mig ej; blanda er blott i edra saker. Säger man kanske icke, att ni super er full hvarenda dag. Käranden: åtmins:one icke på Ert vis; det är afskyvärdi!! I öfrigt är jag bofast, och jag är ingen redo skyldig. Mamsell Caux, återfallande i stark gråt och fattande tårduken: Min älskare hungrade; jag kunde ej åse det; men han har icke fått del ef mitt företag, och jag är ensam brottslig. Frun har ett tigerhjertz, som kunnat antasta oss för denna obetydlighet. Hon borde erinra sig, att bon sjelf bott hyresfritt på statens bekostnad, i samma hus, dit jag i dag måst flytta. Hyresfrun: Det skall ni bevisa. Jag ber att hon måtte tystas. Domstolen gjorde slut på denna tvist, som blef allimer liflig och bitter, på det sätt, att Mamsell Caux dömdes till en månads fängelse, och hon tycktes belåten med Domstolens mildhet; men en händelse gjorde, att hon åter inföll i fysiskt lidande och göt en ström af tårar: hon råkade nemligen i erkänslans bryderi, att taga venstra näsduken för den högra och suddade hela ansigtet fullt med snus, till åskådarnes icke ringa åtlöje, NSU AND: ÅA En Fransysk komedi eller dram i fem akter, kallad; Parlamentsvalet, af Dinaux, har gjort furore på flere Fransyska theatrar, och vandrar nu omkring i öfversättning på de Tyska. i Uti Tyskland gifves äfven elt annat, historiskt skådespel i 5 akter, med titeln: Das böse Haus, författadt af Auffenberg, och: föreställande någon