Aftonbladet – 26 februari 1835, sida 3

svär, af ett sådant förbållande ej annan slutsats kunnat dragas, än att Hr Prof. Liljevalch vill tvinga sig till Fyrabundradetjugafem tunnor kyrkotionde om året, för det Hr Professorn undervisar några och tjugu fruntimmer och ofta vida färre om året i barnmorskekonsten allenast någon kort tid, för undervisningen hvaruti ban redan förut uppbär Trebundrade tunnor indelt lön, hvilket försök torde vara, lindrigast sagdt, eget och oväntadt i en tid, då eljest så sparsamma anslag beviljas åt vida mera behöfvacde. G:o att, då Hr Prof. Liijevalch vägrar att emottaga lärlingar från församlingar, der ej årligt anslag gifves, fastän ganska hederligt arfvode erbjudes för hvar gång en lärling inkommer, en sådan vägran torde vara, linarigast sagdt, föga menniskoälskande. 7:0 att, om Hr Prof. Liljevaleh hädanefter fortfar med undervisningen, och icke fär anslag af alla församlingar i stifiet, det ingalunda bör få bero af Hr Professorns godtycke, att meddela undervisnirg åt somliga, men neka den åt andra, såsom en mot embetspligt stridande nyck; utan Herr Professorn bör dertill vara ovilkorligen förbunden, utan afssende på kyrkotiondeanslag: utöfver den indelta lönen: liksom en prest ej äger neka eller bevilja bencficia Ecc!esie efter eget välbehag, emedan då ofta en sådan klagan kunde föranledas, som den Tranås församling velat göra gällande, och som framkallat Kongl. Maj:ts Nådiga bref af den 13 December 1834.