satta åsigterna.. Men det är m21 dessa Herrar det egna, som egentligen förtjenar uppmä ksamhet, för bedömandet af den frå gan, på hvi kendera sidan den största intolsransen befinner sir, att de väl sjelfve begära en oinskränkt rättighet att få nedsätta icke blot satserna utan äfven wmotiverna hos sina motståndare, att få tillägga dem de vackra titlarna af samhillsförstörare, osvenske o. s. v. hvarpå beviset finnes närmast tillhands just i dea ofvanstående avtikeln; men om maa någon gång råkar förelaga sig det orådet, att till vedergilnivg gyckla litet med dem, då ropas genast himmelshögt på pressens skräctde tryckfräcihet, ett tycitvång (!!) lika förhatist som despotismen m. in. Ara: Göreborgs Dagbled betriffar, så förstå vi icke huru dess redaktion kan tala om att dena afskuddat 8ig ÅAftonbladsoket. Ehuru vi icke hafva särde!vs höga tankar om Dagbladets redaktion, bafra vi hksäl alldrig sänkt vår föreställning om dess natur så lågt. att det fallit oss in att den vore mest passande för oket. Då emellertid Dagbladet sjelf blygsamt I:tit förstå att detta instrument från et asnat höll är applikabelt, så skoI vi visserlgen icke bjuda till att tillskansa oss någon för: el häraf, utan tillönska det arma öket af allt hjerta, att i den fåra det sjelt valt, fram skrida med all möjlig sjelfförr öjelse, samt ati det dervid alltid måte tå bibehålla ett godt bull, och manken alldrig svika dea publicistiska trästocken. Det torde endast ursäktas oss, om vi hädanefter som hittills mota de:samma litet uv vägen, när dess bölande börjar anaga en alltför högljudd och obchaglig ton för de förbgående.