Aftonbladet – 21 februari 1835, sida 1

egande medel; g:o att rikenskaperne granskas af årligen vid Sockenstämma valde revisorer; 10:o att en berättelse öfver skolans tillstånd och förvaltaing årligen, efter förättad revision, afgifves af DistriktDirektionen, och genom LänsDirektionen insändes till Stats-Sekreteraren för undervisniogs ärenderne; och 11:0 att skolorne icke, sedan de blifvit organiserade, i öfrigt stå under någon embetsmannaeller ecklesiastik-myndighet. — För öfrigt trodde Talaren sig böra vidhålla sitt förra förs!ag att Ståndet borde särskildt hos Kongl. Maj:t anhålls: om ansliende af ett särskildt Nådår utaf alla Kyrkoherdeoch Komministerslöner, hvaraf inkomsten borde tillfalla Socknens eller Distriktets Folkskola. PETTER PERSSON från Jönköpings, LARS JÖNSSON från Österg5thlands, THOMAS NILSSON från Christianstads, ANDERS LARSSON från Upsala Län, med många flere, förenade sig med Anders Danielsson. JOHANNES ANDERSSON från Calmar Län hade af Anders Danielsson blifvit förekommen, och delade med honom lika åsigter. SVEN HEURLIN från Kronobergs Lin förklarade, att han, för att i yttersta måtto försöka de öfrige Ståndens beredvillighet, att i detta fall gå Bonde-Ståndets önskningar till mötes, ville gilla den af Anders Danielsson föreslagne inbjudningen; dock fruktade han att försöket vore förgäfves. Och i händelse Preste-Ståndet äfven då förblefve sig likt, och afslog hvad, som med fog borde bifallas, tänkte han befordra dess Protokoll tll trycket, för att visa allmönheten hvad nit dess själasörjare hyste för befordrande af sllmogens upplysning och själsodlingNILS STRINDLUND från Wester-Norrland var, i fråga om den föreslagae skrifvelsen till Kongl. Maj:t för beredande af medel till folktskolornas inrättande, af lika mening med Anders Danielsson; men som han icke kunde godkänna de af honon derjemte föreslagne detaljerade grunder för skolorpas styrelse, m. m. anhöll han att Anders Danielssons i ämnet ingifre anförande måtte bordlöggas, för att tagas i vidare betraktande. PETTER JÖNSSON från Jönköpings län, önskade att, innan han yttrade sig i hufvudsaken; få veta hvad öfrige Riks-Stånden i frågan beslutat. Sedan Sekreteraren häruppå tillkännagifvit, att, enligt ankomne Protokollsutdrag, hade Presteoch BorgareStånden bifallit Utskottens förra Betänkande N:o 34, hvarefter Presie-Ståndet jemväl antagit den i U:låtandet N:o 49 tillstyrkte förändring, att från Riddarhuskancelliet hade Sekreteraren erhållit den upplysning, att Ridd. och Adeln, den 2 i denne månad illat sista Betänkandet, fortfor PETTER JÖNSSON, att det, efter hans öfvertygelse vore en ganska väsendilig skillnad emellan det förra och det senare Betänkandet, hvaruti Utskotten, bland annat, såsom föremål för en underd. skrifvelse tillstyrkt, att kommunerna må tillåtas, att genom årliga kollekter bereda inkomster till deras folkskolor; och att Kongl. Maj:t för öfrigt lärer vidtaga och begagna alla de åtgärder och utvägar, som kunde bidraga till ifrågavarande ändamål och dertill befinnas lämplige. I följd häraf vore Kongl. Mai:t icke förhindrad, att, vid ledighet af Pastorsbeställningar i sådane församlingar, der skolor ej för närvarande finnas, samt församlingen åtnöjdes med en vikarierande Pastor, bifalla de ansökningar, som vederbörligen kunde framställas om användande af den lediga Isgenhetens inkomster för skolors inrättande. Ett sådant hinder skulle uppstå, om man afsloge senare Utlåtandet och förlitade sig på den ovissa utgången af en ivbjudning. Eljest skulle talaren för sin del icke hafva något att invända emot hvad Anders Danielsson anfört. HANS JANSSON från Elfsborgs län vore ense med Arders Danielsson, utom rörande 2 omständigheter: 1:0 hade han blott föreslagit 2 kollekter om året, men om någon församling ville gifva flere, borde sådant ej vara dem betaget och 2:o0 i afseende på den projekterade inkomsten af lediga Pastorater, borde densamma ej uteslutande tillkomma den socen, hvarest ledigbeten inträffat, utan borde användas der direktionen pröfvade behofvet störst. Med dessa mocifikationer bifölls Anders Denielssons förelag, ehuru haz, på grund af sin käsnedom om de öfrige Ståndens isigter i ämnet, icke västade vågot godi resultat af inbjudringen. PETTER JÖNSSON sade sig, vid det förhållande som Sekreteraren upplyst, icke tro, att man kunde komma längre än Utskottens förslag innehölle3 Och am man ensicades att få ett hestämdt stadgande