Aftonbladet – 20 februari 1835, sida 3

straff för en utlåtelse, hvilken, om äfven bevisad likväl knappt nog kan anses såsom något smädeord, då den ej i ringaste mån förvärmade motpartens heder, person eller välfärd. I fall vi skulle hysa någon förkärlek för ett särskilt stånd, skulle denna förkärlek kanhända känna sig böjd, att fästa sig vd krigsståndet, icie blott för det stora, som ligger i dess id, utan äfven för det fribeissinne, den fosterlandskärlek, den upplysta liberalitet, som i våra dagar karakteriserar .en så stor pluralitet at dess ledamöter, kanske mer än i andra stånd; men det är ett besynnerligt fenomen att dessa samme personer ofta, när en sak för dem såsom korps kommer i fråga, synas så litet böjde att hylla den riktning tll mera jemnlikhet inför lagea hvilken påkallas af tidsandan i detta mer äv i de fleste andra fall, och fordrar reformer i en lagstiftving som uppstått under helt andra tider och redan i sig sjelf skapar en hierarki inom sars hället, hvilken nära nog gränsar till militärde! spotism. Faran att låta någon korporation bli domare i egen sak, visar sig tydeligen 1 detta mål. Hvarföre hafva Lindahl orh Börjesson blifvit fällda? jo, hufvudsatliger derföre, att Lieut.. Weinberg vid sitt förfarande emot dem, var klädd i uniform. Man kan fråga: hvad angår det någon annan, hvilken drägt en person bar? all embetsutöfning förtjsnar aktning och särskillt skydd, derföre, att embetsmannen vid detta tillfalle föreställer en del af statens kraf: och värdighet, och ve: kställer ett allmänt medborgerligt bppdrag. Domaren på sin domarestol, presten vid altaret, krigaren på sin post eller bland truppen, äga sålunda anspråk på detta bögre skydd; men det är för embetets skull, icke för rocken som de för tillfället bära. Och likval tager en domstol i beräknisg hvilka kläder en part burit, och anser detta såsom ett bevis, att han varit stadd i tjensteutöfning, då han våldtört sig på en arnans dörr? Var då staden förklarad i belsgringstillstånd, eftersom detta kan stå tillsammans med en suod lagtolkning? Om regementsorderne hift någon förbindande kraft för Göteborgs hökare, om Löjtnant Weinberg ägt någon legl:g inspektionsrätt öfver Lindahls bod, eller något anspråk på hans lydnad, hade det varit helt annat; men då detta ej var fallet, då Weinberg ej hade rågonting att :äga öfver Lindahls bod och persor, så ursäkias hans sjelftagna iwyndighet på intet sätt genom rockens beskaffenbet, och Lindahl siod som medborgare icke i något annat förhållande till Officeren än till hvilken annan samhällsmedalem som hälst. Det bör ej kunna dragas i tvifvelsmål att Krig:rättens dom ju blir upphäfven, men emellertid visar detta exempel ä nyovådan af, att privilegierade domstolar skola äga rätt att draga den enskilde medborgaren under sig, sa svart denna kommer i beröring med någon till dess domvärjo höraude person. RDR JA