Aftonbladet – 16 februari 1835, sida 2

VU riter fEIHYE P0 M MA An kunde öfvertyga sig genom jemförelse mellan allmogens tillstånd i de aflägsnare landsorterne och närmast hufvudstaden. Hans Janssens liknelse af staten vid en possessionat vore oriktig, äfvensom talaren icke kunde gilla Insulins förslag om hela garantiesummans fördelning på samtlige länen. Vid blifvande vote ing önskade ta!aren att propositionerve ställdes till bifall eller afslag å Betänkandet. ANDEAS NILSSON från Malmöhus län gillade väl Nils Månssons förslag; men, i bändelse Ståndet icke tänkte lika, yrkade han att Anders Danielssons förslag blefve kontraproposilion, ty till utländsk skuldsättning ville han aldrig lemna sitt bifall. ANDERS DANIELSSON: Man hade sagt, att hans förslag icke vore verkställbart, men sådant berodde på hu;uvida kapitaler kunde fås eller ej; och då det vore en gifven sak, att lån emot 1 proc. amortissement och 3 proc. ränta icke kunna tillskapas, om man ej fick penningar till lägre ränta, och då 4 1-2 proc., med frihet för bevillning, utgjorde nära 5 proc., kunde man ej gerna komma närmare i billighet. Kunde ej pennicgar fås, hade man likväl gjort hvad låntagande intresset kunde begära: man bade försökt. Troligt vore att icke chetydliga kapitaler skulle erbjudas, och kanhända äfven utländska kapitaler in-attes i Riksgäldskontoret; och sådane genom vexeltillgångar öfverflyltade penningar medföra icke de skadliga följder, som de i stort upptagne utländska lånen, och fordra åtminstone att hela kapitalet lemnas. Förslaget skall derföre blifva lätt verkställdt; hvarpå största beviset torde finnas deri, att Göta kanaloch Filial-diskonternes 3 proc, lån uppgingo till öfver 5 millioner, och att Handelsdiskonten kunnat bedrifvas genom 3 procent lån. Det hade blifvit yttradt att 2 millioner Rdr specie icke skulle hjelpa de lånebehöfvande. Sådant vore väl sannt, men man finge icke derföre anse all tanka på låneanstalter öfyerflödig. Det vore väl ändock i sin måhn bättre för en lånebehböfvande att erhålla något, än intet. Dessutom hade talaren i sitt förslag allärig bestämdt någon viss summa, som alltid borde bero på efterfrågan och penningetillgång. Visserligen skulle det vara väl om statens mellamkomst icke behöfdes, men nu vore den nödvändig, och statens risk kan, genom en rätt anordning af låneanstalten, göras så obetydlig, att den -j behöfde befaras; och enligt hans förslag funnes icke någon möjlighet til! förlust för staten, så framt ej all egendom fölle till lägre värde än hälften af sitt nuvarande. NILS MÅNSSON hade väntat invändpingar emot sitt förslag, och kunde likväl icke finna, att nagon af de planer, som blifvit framlagde, vore tjenligare än hans egen, eller a!t de tillstyrkte obligationerne skulle blifva sämre ackrediterade än riksgäldssedlarne, hvilka vid deras första utgifvande, efter 1789 och 1789 års krig, kallades hvad de verkligen voro: Rikets Ständers riksgäldssedlar. Huru san ock ville bedöma det, vore alltid säkert, att om Ständerne då upptagit ett lån af 14 millioner, hade detta i räntor upptagit 30 millioner, hvaraf ingen behållning funnes, 1809 års Ständer hade beslutit en amorteringsätgärd, som väl kunde vara nyttig, men likväl minskade rörelsekapitalet. Genom den af talaren föreslagne åtgärd, undvek man allt sken af ett statslån, men finge ett nytt kreditmedel. Talaren hade väl önskat, att Ståndet måtte bifalla hans förslag, men då meningarne voro delade, önskade han att antingen hans, Anders Danielssons eller Johannes Svenssons förslag måtte framställas såsom kontraproposition, i följd hvaraf han afstod från begäran om särskild proposition till antagande af hans särskilda tanke, som dock en annan gång torde göra sig gällande. HANS JANSSON: Alt tala om lån eller garanti för Hypoteksföreningar, som ännu icke existerade, föreföll bonom alldeles lika, som då vid förra Riksdagen fråga var om ett försk ott af 100,0909 Rdr åt Göta kanal, innan några anslag dertill blifvit beviljade, Visst voro Ööylike föreningar nyttige, men också vore det för tidigt att besluta om lån för fastighetsägare, så länge de tysta förmånsrätterne qvarstodo, och innan grunderne för föreningarnes bildande voro bestämde. Om Anders Danielssons förslag, att mot 4 1-2 proc. ränta, upplåna penningar, kunde verkställas, sä hade det visserligen gifne fördelar med sig; men det vore i alla fall vågsamt att dertill lemna bifall, innan man bestämt grunderne för sjefva utlåningen ; och eburu lånet benämndes: inrikes kunde san ej hindra utlänningen att genom inhemskekommissionärer deltaga i operationen. Utskottets Utlåtande borde derföre bifallas. JOHAN BENGTSSON från Wester-Norrland förenade sig med Strindlund, och ville, i afseende på den förestående voteringen, att man först afgjorde om Betänkandet borde bifallas eller ej, och i senare bändelsen, till antagande alternativt frazaställde Anders Danielssens och Johannes TK ar härmed slutad, och då Talmannen framställde propo ition till bifall af Betänkandet, svarades blandade Ja och Nej, äfvensom votering yrkades.. I afseende på den blifvande Kon trapropostitonte ans:äll; ör ing mellan nedanstående 2:ne g: T ipropositiomen: afslår Ståndet StatsUsskottets Utlåtande N:o 405, och beslutar att ät fullmäktige i Riksgäldskontoret uppdraga, att på Rikets Ständers vägnar, i måhn som behof visa sig, garantera lån på en sammanräknad summa af högst 2 millioner Rdr silfver eller 5,333,333 Rdr 16 sk. Banko tiil de Hypoteksföreningar som blifva organisersde, efter stadgade grunder; dock får garanti med elias I endast på Inrikes lån. I öfrigt fäster Ståndet,; vid sttt nu lemnade bifall till garanti, det villkor, att en tredjedel af den summa, som sålunda upplånas, företrädesvis bålles till. handa sökande af mindre lån, hvartill räknas lån af 20c0 Rdr B:ko och derander, ända till 200 Bår, som blifver minsta lånet. o Nejproposition: Ståndet afslår Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 403, och beslutar att, genom Ali mn skontorets försorg, kommer att upptagas Inrikes, 120. vu understöd -Oo (0) e s mför att öfverflyttas på flypo skall upplåningen ske emot lö