Aftonbladet – 14 februari 1835, sida 3

—H—— — --w—w— eo — ———--—-6.n —— CO — AAA Ryktet om ett bränvinsförbud bekräftade sig i går eftermiddag genom ett utkommande nummer af Svensk Författningssamling, som innehåller Regeringens kungörelse daterad den 7:de dennes, om bränvinsbränningens inställande från och med den 1 April tills vidare. Att beslutet härom tillkommit temligen tvärt, sedan all tanka derpå afstannat, tyckes visa sig bland annat af Svenska Minerva för i går afton, som ännu derom icie innehåller annat än sjelfva ryktet, uttryckt i de ganska tänkvärda ordalagen, hvarmed arten af det utfärdade förbudet af henne blifvit så väl och sannt karakteriserad, att nemligen det ändiligen lyckats för bränvinsspekulanterne, alt tillvägabringa en sådan koalition af ?Gubbar och viljor, att dermed kunnat tillkämpas ett bränningsförbud, hvilket Minerva vidare förklarar, numera icke såsom en gång tillförene aldeles omöjligt, men väl aldeles orimligt, och under närvarande omständigheter aldeles orådligt. Så länge sjelfva fadern till de gamla kaffeförbuden ännu sitter den främste Ledamoten i Konungens rådkammare, är det visserligen icke att undra på, om Regeringen ännu icke kommit ifrån den gamla tron, att en Styrelse i ett lagbundet sarchälle uti den ekonomiska lagstiftningen kan anse sig ega rättighet till den mest godtyekliga af alla åtgärder, neml. att efter behag göra ingrepp i en af de vigtigaste bland landets nushållsgrenar, och att derigenom underhålla en osäkerhet ut alla enskilda beräkningar med jordbrukarens vigtigaste handelsvara, hvilken i sin ordning föder och gynnare vinglerierna, samt gör alla verkliga och solida handelsspekulatiover med denna vara omöjliga. Aunu mindre ucderligt förefaller det ess, om Regeringen icke återställer den gruodlagsvidrigt erhållna Indragningsmakten af periodiska skrifter, så länge det goda folket icke ännu har något att säga emot denna, i ekonomiskt hänseende långt vigtigare Icdragningsmakt, och besketligt åtnöjer sig med hvad den tillfälligt sammeanstämmande visheten hos gubbarna och viljorna — för att nyttja Miwervas uttryck, kan behaga förordna derom, huru landthushållaren skall förfara med sin afkastninz, och när det behagar makten, att han får föda sina kreatur med drank eller icke. Vi önska så mycket som någon, att brönvinssupandet måtte utrotas, om sådant vore möjlig!; men så lange bränvin får supas och säljas, hvilket, med all aktning för kaffe förbuden, numera skulle blifva vanskligt att söka förhindra, så måste det äfven brännas; och att denna handtering måtte lika med andra näringar vara underkastad bestämd lag, ieke godtycket, det är kvad vi tro, att det Svenska folket en gång kommer att fordra ganska allvar: samt, likesom vi för vår del ej kunne finna någon orsak, hvarföre icke Regeringen af samma skäl hvilken dag som helst kunde förbjuda alla tobaksfabriker att drifvas tills vidare, emedan tobak är en för helsan skadlig vara, hvars bruk gått till öfverdrift, eller alla sidenfabriker, emedap siden onekligen är en lyxartike!, som icke hehöfs att skyla menniskokroppen, så mycket mera som ingendera af dessa fabriker lemna någoa biprodukt åt ladugårdarne. Men ännu äre vi lyckligtvis i de menlösa tiderna,