Aftonbladet – 12 februari 1835, sida 3

En Engelsk tidning innehöll nyligen följande bref, dat. Teheran, från en person som åtföljt kapten Passmore till Persien, dit han skickades med ett detaschement trupper från England, för att organisera den nuvarande Scbakens arme: Efter en högst besvärlig resa af 6 veckor, under regn, snö ech genom stora ödemarker, der intet träd eller hus var att se på hela 70 Engelska mil, och med ringa lifsmedel på en väg af 720 mil, ankommo vi hit d. 28 Mars. Alla Perser äro nu bekanta med vårt krigssystem och ifrigt sysselsatte att tillegna sig detsamma, och antaga det till och med vid kavalleriet. Fruntimren nyttja vida blå dregter, och hölja sig med hvita slöjor. Folket äro vänver af Eogelsmännen, och invånarne i Tabris kunna anses till hälften som Europeer. Ett Engelskt fruntimmer kan der gå ut obeslöjadt, och med ringa följe, då deremot jag här i Teheran, måste, när jag går ut, hafva med mig en hop betjenter, för att undgå förolsmpningar af pöbeln. En Eogelsk betjent kan ostraffadt slå en Perser, men en Engelsk gentleman tillåts det ej; om en Perser blir förvunnen att hafva förolämpat en Engelsman, så tåter Schaken straffa honom genom utstingande af ögonen eller afrifvande af naglarne på bans fötter; tusen slag på blotta fotsulorne är ett ringa straff. Jag bar likväl funnit större delen af folket alltid vara höfligt och tjenstaktigt. Ispabhan är den vackraste stad i Persien. Bazaren är 3 Engelska mil lång, och består af betäckta gångar, 20 fot breda, hvilka vid hvarje sida äro försedda med bodar. Schiras är en stor stad, men gatorne äre trånga (ingen är bredare än 10 fot,) smutsiga, och husen, med undantag af några, som tillhöra de förnäma, byggda af ler. Ni kan icke göra er begrepp om den väg vi färdades; i somliga pass måste hästarre hoppa från den ena klippan till den andra, ty det fanns intet tecken till banad väg. Hela landet är fullt af stråtröfvare, men 22 väl beväpnade Engelsmän voro en alltför respektabel styrka för dem; och fastän ett försök gjordes en natt att plundra vårt läger, så drefvo dock ett par skott röfrarne genast på flykten. Några af vårt sällskap besågo 1iuinerne vid Schahpur och träffade der sonen af en ryktbar röfvaranförare vid namn WhalleyChan, med hvilken de drucko några glas. De skänkte honom 8 buteljer bränvin för hans fader, och några för hans egen räkning. Då de skilldes åt, yttrade han att om någon af deras ovänner någonsin passerade den vägen, så behöfde de blott låta honom veta det; en sådan person skulle då icke länge gå verlden till besvär. Vår minister är ganska gästfri. Den här varande Ryske ministern är gift med enkan efter en Georgsk Furste. Fruntimmerna i Teheran äre vackra, men kunna icke jemföras med Engelskorna. De Armenianska qvinnorna äga företräde framför de andra, och flere sådane äro gifta med Engelsmän.