Aftonbladet – 12 februari 1835, sida 2

ken förnuftsenliga placericg säkert den allmänna missbelåtenhet, som nu, öfver så otaliga olägtenheter, af den liogsträckta länsindelningen låter höra sig, otvifvelaktigt försvunne. Med den föreslagna förändringen föreställer Insändaren sig likväl sålnaturligt, att Bohusläns gränsor, åt södra sidan, icke borde sträcka sig utöfver Göta Elfs nordliga skiljolinie vid Kongelf, eller hvad af ålder till samma län räknadt blifvit. I anseende till det, att dels styrelsen, under närvarande administrationssätt, icke lärer underlåtatatt omfatta det tillfälle, som härigenom erbjudes henne, att få en ny angenäm plats åt någon af de lycklige patrioter, som sig, i dess intresse, t. ex. under riksdagen, utmärkt; — och dels ett hka kärt för det mäktiga kommerciella samhälle, som i allmänhet icke gerna lärer vilja sakna en tidsenlig ostentationspersonal inom sina murar, — så ytterst behöflig, — der lyxen ock, servilismen ännu synes dra i härnad mot bildningen och upplysningen, — vågar Ins. ödmjukligen föreslå: att Göteborgs stad, med Askimsoch Säfvedals härader jemte Hisingen och alla utanför Elfsborg liggande små öar, upphöjes till ett Guvenörseller Ståthållarskap i likhet med Stockholm och dess närmaste omgifningar. Härigenom blifva säkert både resp. Göteborgsboarne i allmänhet och de innebyggare isynnerhet, hvilka kringärda nämde, Rikets andra stad, ganska belåtve, helst de icke, under någon synpukt, kunna derigenom komma att förlora, utan skola tvärtom vinna, likasom de, hvilka bebo den sålunda separerade delen eller det egentliga Bohus län. Icke heller den person, som erhöll den hedrande besiällningen att vara Guvernör eller Stithållare öfver Göteborg och dess ofvannämde omgifningar, enär den föreslagna verkningskretsen blef ganska tillröcklig, om mannen vore ädel vch dygdig och ville vara nyttig; och alltför stor i händelse af motsattsen! Sammalunda den som erhöll Bohus lin under sin styrelse! Så väl Ståthållaren som Landshöfdingen komme dessutom säkert att, efter skedd rättvis fördelning af hvad nu Landshöfdingen öfver Göteborgs och Bohus län tillfaller i inkomster, finna sig deraf, hvar för sig, fyllest belåten. — Något hinder genom något slags hemligt ackord, känner eller förutser Ins. icke i vägen för projektets realisering, helst i en tid, då Kongl. Maj:t liksom Riksens Ständer och hvarje förnuftig menniska i allmänhet synes med både händer och fötter motarbeta detta kos oss olyckliga frö till odugliga embetsmän; — och skulle sådant verkligen förefinnas, gifs nog mer än ett sätt att fördela detsamma på ifrågavarande Ståthållare och Landshöfding NåI gon särdeles kostnad för det allmänna, genom den föreslagna separeringen, kommer otvifvelaktigt icke, med afseende till husrum och biträde, att uppstå, i synnerhet om Chefen för Göta Artilleri regemente hugnades med Guvernörsstafven, hvilken han, jemte ett par civila personer säkert, i administrationsväg, kunde utan olägenhet tillfredsställande föra; ty såsom Ståthållare i en garnisonsstad, med dess omgifning, är tillfälle för en militär att visa sig i det fall man äger rätt att af honom påräkna en viss duglighet, aldeles i motsats med hvad man , med få undantag af de militära Landshöfdingarne i allmänhet hittills haft tillfälle, i civil väg, erfara! Det enda hinder vore måhända den, i förhållande till fördelarne för det allmänna, obetydliga penning, som erfordras för en länstyrelses tillbörliga bosättning i Uddevalla, hvartill dock medel på mer än en väg, särdeles genom Landshöfdioge Residens-husenrs föryttring i Götheborg, med lätthet kunna vinnas, helst lämplig plats utmed det vackra torget i Uddevalla för ett, mot en ringa penniog uppfördt, passande Residens är till finnandes , hvarintill tjenliga rum, på mer än ett ställe, äro att tillgå; så vida man icke får taga för afgjordt att Stadens Vällofl. Borgersskap, i förening med ädle Magistraten, gerna, med en blick på de för samhället stora fördelarne af det föreslagna arrangementet, åtminstone tills vidare, uppläto en tjenlig lokal i sitt rymliga Rådhus. Om ej Ins. trodde sig ha så säkra aningar, att Uddevalla, redan under innevarande decennium, kommer att bli helt annat än för ögonblicket vill synas, så skulle han vara frestad att rent af föreslå hela det kollossala Rådhusets afstående till Landshöfdinge-residens, och uppförandet af ett mindre dyrbart; men hans relationer och blick in i framtiden förbjuda honom samma. Ins. förmodar således, i följd af alit detta, att Kongl. Maj:t, åt Sig Sjelf lemnad, icke underlåter att begagna det na föreslagna tillfället