Aftonbladet – 11 februari 1835, sida 3

Christianstad d. 4 Febr, Den 30 Jan. borttogo 5 douanierer, vid hos ett härvarande handelshus anställd husvisitation, åtskilliga konfiskabla varor. Sådana tilldragelser hafva hittills hört till sällsyntheterna, och vi tillstå, att vi för vår del icke önska deras reproducerande. Med all den aktning man är skyldig en gällande lag, och hvilken aktning vi lifligt önskade rotfästad i folklynnmet, röner man dock ett visst obehagligt intryck vid åsynen af den väpnade maktens inträngande i fredliga medborgares hus, i afsigt att beröfva dem — hvad som visserligen efter lagen är orättfången egendom — men hvilket den naturliga rättskänslan och opinionen icke alltid såsom sådant bedömmer. Om det varit nödvändigt att, till förekommande och upptäckande af lagbrott, föreskrifna årgärder, störande hvad lagstiftningen annars så ömt och omsorgsfullt hägnar och omgärdar — husfriden — så är sådant utan tvifvel ett beklagligt fö-hållande. Det är lätt att föreställa sig de vexätioner, för hvilka de familjer blottställas, i hvilkas hus en visitation företages, och det har ofta förundrat oss, att personer velat egna sig åt ett så obehagligt yrke som douanierens. Vi äro också mycket böjda för att tro, det lurendrejeriet och tullförsniliningen svårligen på denna väg utrotas; vi tro till och med, att den förstnämda qvalfkationen utan fara och till allmäa båtnad skulle kunna utstrykas ur vår Codex, i fall Rikets Ständer så i sin vishet pröfvade. Tillåten införsel af alla slags varor mot måttlig tull synes åtminstone vara ett naturligare korrektiv mot lagbrott af detta slag, än alla husvisitationer och skärpta straffbestämmelser. Måhända skulle man derigenom komma till det resultat, som bör vara ettaf lagstiftningens ändamål — att förbrytelser, hvilka lagen stämplar såsom nesliga, äfven af den allmänna rättskänslan och opinionen såsom sådana anses; och att, med modererad tul!t, tullförsnillning billigtvis bör hänförav under denna kategori, anse vi för otvifvelaktigt. Att det omförmälta beslaget aflopp fredligt, torde tillstor del böra tillskrifvas några ordningsälskande personers mellankomst och varningar, ty den tillströmmande folkmassan syntes ingalunda böjd att taga douanierernes parti. Sjelfva hästarne, som begagnades för de konfiskerade varornas bortförande, syntes generade af uppdraget, och voro flera gånoe på vägen att, medelst skenande, göra en ända på spektaklet. Om det förhåller sig såsom ryktet förmäler, att utom de ostämplade, äfven åtskilliga stämplade varor blifvit bortförda, så har man skäl att beklaga, detgett så grannlaga